Den ”kristna vänsterns” stora genombrott och maktövertag sker ju efter 1989.

Förra fredagen (11 dec) meddelade Dagen på nyhetsplats: ”Så har 68-vänstern påverkat dagens kyrka”.

Det gjorde mig nästan knottrig av upphetsning. Äntligen!

Men när jag läste artikeln, började jag ana ugglor i mossen. Forskningen bedrivs av en idé- och lärdomshistoriker vid namn Johan Sundeen. Det mesta han har att säga är på ett eller annat sätt konstigt.

Det näst mest konstiga.

Dagens reporter frågar: ”Har du i ditt arbete pratat med någon av personerna som var drivande i kyrkornas förvandlingsprocess?”

Till min häpnad svarar forskaren Sundeen ”nej”. Han säger ”Det hade varit intressant”, men nej, han talade inte med någon som var med. Orsak? Svar: han hade inte tid och resurser. Han måste koncentrera sig på redan ”tryckt källmaterial”.

Man nästan spricker. Under två års forskning har han inte haft ”tid”, ej heller ”resurser”. Det hade räckt med telefonsamtal till KG Hammar, Martin Lind och några andra av vänsterhöjdarna i Svenska kyrkan de senaste årtiondena. Samt inköp av skrivblock och penna.

Det mest konstiga.

Sundeen säger: ”Min huvudtes är att engagemanget inom kyrkan inte dog ut efter 1968. I stället kom den religiösa vänstern att vara en viktig aktör ända fram till 1989.”

Varför 1989? Han säger: ”Det är så långt min undersökning sträcker sig.” Men hallå. Den ”kristna vänsterns” stora genombrott och maktövertag sker ju kring 1989 och åren/årtiondena därefter?!

Det är då KG Hammar 1997 blir ärkebiskop, det är då hetsjakten på oliktänkande kulminerar, det är då Svenska kyrkan inleder nära samarbete med vänsterextrema gruppen Attac, det är då vi får bilder av Jesus som bög i kyrkorna, det var då det blir förbjudet att sjunga psalmer på skolavslutningar.

Det är då antalet som lämnar Svenska kyrkan ständigt stiger, antalet konfirmationer minskar, etcetera. Det är då som Svenska kyrkans ledning envist intresserar sig mer för att bojkotta israeliska apelsiner än för att bekämpa diverse islamistiska mördarsekter.

Allt detta och mycket därtill skedde under den tid när ”den kristna vänstern” tog i stort sett all makt inom Svenska kyrkan. Eller som forskaren Sundeen själv säger i Dagen:

”Många av dem som var unga i slutet av 60-talet gjorde senare kyrkliga karriärer. De marscherade genom institutionerna och hamnade till slut på nyckelpositioner.”

Det är alldeles riktigt. Men det var just kring 1989 som de ”till slut hamnade på nyckelpositioner”. Och sedan dess har mycket blivit sämre. Inte allt, men mycket.

Det är naturligtvis fullständigt galet att avsluta forskningen då. Man tar sig för pannan.

http://www.dagen.se/kronikor/68-vanstern-och-dagens-kyrka-1.644933