Inte för att jag tror att borgerligheten behöver särskild själavård på grund av den så kallade Littorinaffären. Kanske är det snarare den andra sidan, som nu har skäl att må dåligt, särskilt Aftonbladet.

Ty det som var en Littorinaffär och som, i varje fall lite grand, tycktes hota borgerligheten, håller i dag på att snarare bli en Aftonbladet-affär. Tidningens nyhetsledning tvingas gång på gång gå ut och ”förklara” sig. Och tidningens ledarsida, en av den rödgröna oppositionens viktigaste megafoner, framstår som både osakliga och blodtörstiga.

Redan när den första artikeln publicerades kunde man se att materialet var bladtunt. En anonym källa som arbetat som prostituerad uppgav att hon flera månader efter ett betalt samlag sett en man på TV som hon kände igen som denne engångskund, och att detta skulle vara Littorin.

Kärnfrågan är alltså: är detta sant? Det finns bara en som bergsäkert kan veta detta. Det är inte den prostituerade kvinnan, som efter flera månader tyckte sig känna igen en person på TV. Endast Littorin kan med full visshet veta. Och han förnekade att han köpt sex.

Ändå publicerade Aftonbladet. Samtidigt som tidningens ledning gång på gång intygade att de inte skulle ha publicerat ”om Littorin hade dementerat” uppgifterna.

Så kom då dråpslaget: I torsdags (15/7) avslöjade Expressen att Littorins pressekreterare klart och tydligt informerat Aftonbladets nyhetschef:

”Ministern säger att han aldrig någonsin har betalt för sex.”

Aftonbladet fick denna dementi den 6 juli – men publicerade ändå sin story – och hävdade sedan gång på gång att de aldrig fått en dementi – och att dementin inte räknades om den kom genom ”ombud”.

Jag har själv erfarenhet av att gå upp i ringen mot en minister. I mitt fall var det justitieministern Ove Rainer. Hans sekond hette inte mindre än Olof Palme. När man tar det steget som journalist, det yttersta, att gå upp mot den politiska maktens topp, då måste man ha oerhört mycket på fötterna, man måste vara oerhört säker. I annat fall kommer man att få en fet smäll.

Det är precis det som tycks hända just nu. När Aftonbladet publicerade vaga uppgifter om ”Köpte sex” var det naturligtvis en kioskvältare. Men sedan hade de inte mer att komma med och då tog politiken, det vill säga ledarsidan, över.

Dag efter dag hetsade de mot Littorin, Reinfeldt och regeringen, som om Littorin redan var för-undersökt, undersökt, åtalad, domstolad och dömd. I en i det närmaste hysterisk spiral trissades anklagelserna upp. Som om de hade bevisat att Littorin köpt sex – vilket de inte har gjort. Som om det vore sant att Littorin inte dementerat – vilket det inte är. Allting kommer naturligtvis att förändras om tidningen kan bevisa att Littorin köpte sex. Men så som läget är nu, är det -Aftonbladet som står med brallorna nere.

Till slut. Mona Sahlin kunde som vanligt inte hålla sig. Prompt förklarade hon ”Vi är många som känner oss svikna”. Kanske borde just hon ha skäl att inte döma, särskilt inte på lös grund.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/ab-star-med-brallorna-nere_5004103.svd