Stockholmsbörsen noterade i veckan nytt årshögsta, och kapitalförvaltaren J P Morgan konstaterar i en undersökning ( DN Ekonomi 1/7) att svenskarnas tro på börsen är rekordstark. Pessimismen är som bortblåst.

Sedan fem år intervjuar J P Morgan varje kvartal 1000 svenskar som bland annat får svara på frågan: Hur går börsen under kommande halvår? Resultatet sammanställs i ett så kallat investerarindex. I mars var synen på börsens framtid nattsvart, index var nere på 53. Idag är siffran 102, och ett så högt tal har bara uppmätts en gång tidigare, i mars 2006.

Samtidigt fortsätter börsen att stiga, trots uppgång med över 20 procent i år. I tisdags (30/6) hade SvD Näringsliv rubriken Sommarhetta på börsen.

Det här är bra. Börsen ligger alltid före, marknaden har inte sällan en nästan seismologisk känslighet för vad som kommer att ske, hur den närmaste framtiden kommer att arta sig.

Aktiemarknaden är en av mänsklighetens stora uppfinningar, en genial konstruktion som fungerar som motor i företagande och välståndsutveckling, men också som extremt finkalibrerad mätare av temperaturen i det gigantiska ekon- omiska maskineriet, inte bara i ett företag, inte bara i ett land, utan globalt.

I Sverige fanns emellertid länge en utbredd okunskap om aktiemark- naden. På 1960-talet var det fortfarande endast ett fåtal som ägde aktier. Dessutom fanns det länge ett politiskt motstånd mot aktier, inte minst inom svensk socialdemokrati.

Jag var under en period på 1970-talet ekonomi- journalist på Arbetet , den tidens största socialdemokratiska morgontidning. När vi införde börsnote- ringar på ekonomisidorna gick delar av den starkt politiserade redaktionen i taket. För att inte tala om en del av den mera partitrogna läsekretsen.

Man ansåg det närmast som omoraliskt och suspekt att äga aktier. Långt in i modern tid svarade politiker till vänster nästan unisont nej på frågan om de ägde aktier. Något som på något sätt skulle antyda högre moral.

Den åsikten finns än idag hos en del vänster- människor. Jag kan tänka mig – nej, jag vet – att en del av dem inte alls upplever det positivt när kurserna stiger och aktieägarna tjänar pengar. Jag känner personligen personer som reflexmässigt tycker att det är orättvist, särskilt nu när arbetslösheten ökar och allt fler under en tid får sämre ekonomi.

Det där är naturligtvis mest ideologiskt trams. Jag har aldrig hört en intellektuellt riktigt bra förklaring till hur det kan vara orättvist mot olika befolknings- grupper när kurserna på aktiemarknaden stiger och investerarna blir rikare. De rika tar ju inte pengarna från de fattiga.

Det där är elementärt, men politiskt laddat för somliga.

Hur som helst. Nu är det andra tider. En stor del av befolkningen äger idag aktier, direkt eller indirekt i fonder. De får inte samvetskval över att bli rikare på börsen. Och finansministern Borg jublar naturligtvis – eftersom han vet att höjda kurser kommer att generera mer skattepengar till staten. Som i sin tur kan användas för att hjälpa dem som behöver ekonomisk hjälp från staten.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/aktiemarknaden-en-genial-uppfinning_3161643.svd