Djävulen ser kanske lika vänlig ut som vilken granne som helst.

Finns djävulen?

Ateisten måste rimligen svara nej. Om man tror att Gud inte finns, då kan man inte tro att djävulen finns.

Den kristne tror att djävulen finns. En del tror på riktigt, en del tror i princip.

Inom kristendomen tänker man traditionellt att Satan i början var en Guds ängel, men denne ängel ville själv bli gud, och störtades därför huvudstupa ner i helvetet.

Jag själv är i vissa stycken en traditionell kristen. Jag ser inte alltid vikten av att vara vare sig ”modern” eller ”mondän”. Kristen tro är ju inte en modenyck. Således är jag övertygad om att djävulen finns.

Det räcker med att tänka på Islamiska Staten (IS).

Men djävulen finns också här och nu. I oss och kring oss. Precis som Gud. Gud och djävulen ligger i ständig strid, i oss och kring oss. Det är en mycket konkret strid som ständigt pågår.

Hur ser då djävulen ut? Alla har sett bilder där djävulen har horn i pannan, klor istället för fingrar, lång luden svans och – naturligtvis – bockfot.

Man kan med ganska stor sannolikhet anta att djävulen inte alltid ser ut så där. Djävulen vill ju inte skrämma folk! Han vill värva. Därför ser djävulen kanske lika vänlig ut som vilken granne som helst.

I boken ”Ett år med Jesus” (Artos) samtalar prästen Bo Brander och jag bland annat om det här. Brander markerar att djävulen till och med kan förställa sig till ljusets ängel. ”Djävulen kan med lismande och inställsamhet och skenbar godhet till och med försöka likna Jesus.”

Det är exakt så den onde framställer sig när han närmar sig Jesus i öknen – den text (Matteus 4: 1-11) vi läser i många kyrkor på söndag. Djävulen låtsas ibland vara både god och from.

I första frestelsen spelar han god: ”Om du är Guds son, så befall att de här stenarna blir bröd.” Att skapa mat till de hungrande kan ju ses som en god gärning. Men Jesus genomskådar listen och säger nej – ett ja skulle ju innebära att djävulen fick makt över honom. Det skulle vara en total katastrof för alla människor i alla tider.

I andra frestelsen befinner de sig på en hög mur. Djävulen är nu förklädd till bibellärd teolog. Han vill att Jesus ”bevisar” att han är Guds son genom att kasta sig ner från murens topp. För att fresta Jesus citerar djävulen Psaltaren (91): ”Gud lovar att sända sina änglar att bära honom på sina händer” Jesus går inte i fällan, han citerar ett annat ord ur Bibeln: ”Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.”

I tredje frestelsen kastar djävulen den goda och den fromma masken. Nu visar han sitt verkliga jag, sin hunger efter makt – han frestar med att Jesus skall få hela världen, OM Jesus faller på knä och tillber djävulen. Jesus svarar bryskt: ”Gå din väg, Satan.”

I denna berättelse är allt hyperviktigt och fullständigt aktuellt. Till exempel att djävulen två gånger tilltalar Jesus med orden ”OM du är Guds son…”

Djävulen vill ”ha bevis”. Det är fortfarande den moderna ateismens mantra. På den fronten inget nytt.