Idag för en vecka sedan blev socialdemokraternas nye partisekreterare Håkan Juholt intervjuad i Ekots Lördagsintervju (P1 18/10). Intervjun gjordes i föredömligt artig och nyfiken ton, men var rakbladsvass i sak och Juholt slingrade sig gång på gång som en mask.

Juholt är en erfaren politiker, van vid intervjuer. Men hans partiledare hade försatt honom i svårt läge. I början av veckan stängde hon dörren för vänsterpartiet, därpå tvingade en ursinnig intern partiopinion henne att öppna igen. Det var fiasko för det som skulle bli en politisk supervecka för s + mp.

Nu skulle Juholt ställa allt till rätta. Och det blev en, om man säger så, intressant uppvisning. Juholts ­första ord lyder så här:

”Det märkliga var ju att vi ville visa att miljöpartiet och socialdemokraterna har funnit varandra. Det var det stora vi ville tala om. Vi har varit ­särbos i tio år och nu skulle vi helt plötsligt bli sambos. Inte gifta oss, men bli sambos. Det var det vi ville berätta. Det är väl ungefär som i det privata livet. Har man träffat någon man trivs med, så vill man visa upp det. Precis så var det, vi hade umgåtts så länge med varandra att vi nu ville tala om detta.”

Sedan upprepas detta mantra gång på gång. Efter 2.10: ”vi har funnit varandra”. Efter 2.45: ”Vi ville berätta att vi efter tio år som särbos nu blir sambos”. Efter 5.50: ”Mona ville säga: Vi har ­funnit varandra”. Efter 7.40:” Efter tio år blir vi nu sambos”. Efter 15.30: ”sambos”. Efter 22.17: ”Vi har gått från särbos till sambos men vi kommer inte att gifta oss”. Efter 24.40: ”Vi har funnit varandra”.

Det är ett märkligt bildspråk. Det känns inte riktigt vuxet. Och så slår det mig att den socialdemokratiska sidan faktiskt allt oftare, under den nya partiledaren, låter just så här: i ett slags Barbiefiering av det politiska språket.

Annat känns mera välbekant, till exempel det socialdemokratiska maktspråket. Nu är det riktat mot ­vänsterpartiet. Nej, Mona stängde inte dörren för dem. Men än får de inte tillhöra den nya familjen. Tre gånger upprepar Juholt hotfullt: ”De har en hemläxa att göra”. Och tillägger en serie kommandoord: ”de ska … de måste…”

Ett intressant parti av intervjun handlar om de ­arbetsgrupper som s + mp nu tillsätter för att utarbeta förslag om kommande gemensam politik. Trodde man. Men nej, också detta är en missuppfattning.

Fråga: Vilka ämnen skall det handla om? Juholt ­svarar (glatt):

”Det har vi inte bestämt än. Det viktigaste är att vi ska invänta vår partikongress. Vi har partikongress nästa höst. De här ska inte producera någon politik innan vi har satt ner… (foten, skulle han säga, men hejdar sig.)”

Så, vad skall de göra, om de inte ska göra politik ­förrän sossarna om ett år har satt ner foten?

”Vi ska lära känna varandra ännu bättre.”

Och det kan kanske behövas. Intervjuaren Tomas Ramberg räknar upp 17 av miljöpartiets viktigaste krav. Vad säger Juholt, ja eller nej? Juholt svarar blankt ”nej” till 14, mjaa till tre.

Också här kommer maktspråket fram. På en punkt – ändra turordningsreglerna – tillägger han: ”Där kommer de att få bita i gräset”.

Men, som sagt. De är ju inte gifta. Bara sambos.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/barbiefiering-av-det-politiska-spraket_1942651.svd