I tisdags medverkade jag som gästfrågare i Lars Adaktussons programAngeläget i TV8 med statsminister Fredrik Reinfeldt. Jag fick en bestämd känsla av att det var vinnaren i årets val vi såg där.

Två dagar senare, i torsdags, kom en indikation på att det verkligen kan bli så: Demoskops nya mätning visade att Alliansen gått förbi de rödgröna med 49,2 procent mot 47,4. Även partisekreteraren (S) Ibrahim Baylan tvingades medge att det var ”alarmerande” ( Expressen 6/5).

Kände Reinfeldt till mätningen när vi spelade in programmet? Man skulle kunna tro det. För bortsett från en trög start (om Dawit Isaac) utstrålade han ett lugnt självförtroende, solid iver, några gånger kom det till och med en antydan till glitter i ögonen. Det är kanske detta som förklarar att han personligen är så omtyckt: han har en stil som avviker från den gängse, särskilt om man tänker på de rödgröna. Nedtonad, inga påhopp, balans och måtta, inga krampaktiga försök att ställa sig in.

Ett exempel. Jag påpekar i programmet att Moderaterna förr betraktades som ”företagarnas parti”. Men under denna mandatperiod har (M) gång på gång hamnat i konflikt med Svenskt Näringsliv och storföretagen. Och jag, som är en liten småföretagare, känner inte att Moderaterna brinner för mig.

Jag till Reinfeldt: ”Ni verkar inte stå på riktigt god fot med någon del av näringslivet? Är det en alltför svart bild? Du nickar?”

(Innan vi går vidare. Tänk nu vad Mona Sahlin skulle ha svarat på frågan om det finns konflikter med till exempel LO. Tänk på vad Eriksson och Ohly skulle svarat på frågan om konflikter med deras kärnväljare. Så, nu går vi vidare.)

Reinfeldt svarar: ”Jag nickar för jag tror att du väldigt korrekt beskriver verkligheten för ett parti som gör anspråk på att vara statsbärande. Du är förhoppningsvis vän med dina väljare på valdagen, men annars är man i konflikt eller osams med de flesta särintressen som finns i samhället”.

Varför? ”Därför att ett parti som ser till samhällsintresset kan inte ha som idé att företräda en viss enskild grupp.”

Första gången jag hörde det var i en intervju med Reinfeldt jag gjorde inför förra valet. Nu säger han det igen. Och jag uppfattar att på just denna punkt är Reinfeldt faktiskt nyskapande i modern svensk politik: han tycks faktiskt sätta allmänintresset före särintresset.

Det är klart att detta kan ha irriterat direktörer i stora svenska företag. Även småföretagare. ”Vi trodde ju att ni skulle stödja oss till hundra procent!”

Det är ju – till exempel – så relationen ser ut mellan socialdemokratiska partiet och LO. Den ene beställer och betalar, den andre levererar. Mycket i svensk politik bygger på denna modell. I den rödgröna röran är denna själviska modell norm, men också borgerligheten har en trist historia på detta område. Och det straffar sig i längden. Se bara på Centerpartiets svårigheter.

Men, det verkar som om Reinfeldt menar allvar med att han inte vill ha det så. I så fall är det bra. Det pekar, som jag skrivit tidigare, fram emot ett blågrönt och solidariskt samhälle.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/blagron-solidaritet-rodgron-sjalviskhet_4686819.svd