En enda gång har jag intervjuat Fredrik Reinfeldt, det var strax före valet 2006, och samtalet gjorde mig ­positivt inställd. Nu – många turer senare – åter­vänder jag till intervjun för att se vad det var som då gjorde mig så upprymd. Det var följande statement:

”Jag talar inte om systemskifte. Därför att talet om systemskifte ifrågasätter hela den moderata konservatismens utgångspunkt om trygga förändringar och att inte ropa på revolution. Jag förstår att decennier av moderat brist på makt i opposition har skapat en iver att göra om. Men mitt grundläggande antagande är, att människor har en blandning av att söka trygghet, men också att i viss mån bejaka förändring. Och det kommer förmodligen i den ordningen.”

Här har vi ju hela den senare moderata politiken i ett nötskal. Och när jag ser den formulerad så här grips jag åter av viss entusiasm. Varför det? Därför att mannen visar på grundbulten när det gäller att förstå det vi kan kalla svensk mentalitet: å ena sidan är vi konservativa och gillar det bestående, som vi kallar trygghet – å andra sidan bejakar vi även mycket stora förändringar, men de skall helst ­in­föras omärkligt.

Det finns i vårt land högljudda röster för revolutionära förändringar.

Ge djuren lika rättigheter som männi­skan (eller mer). Fritt knark. Ner med staten. Alla sanningar ­måste vara godkända ur genussynpunkt. Whatever. De hörs och syns, men folket bryr sig inte. Tyckarna gör sina piruetter, men för folket är det bu siness as usual.

Gudrun Schyman predikade:
”Död åt familjen.” Men färska siffror från SCB visar att Sverige upp­lever en äktenskapsboom. Antalet människor som ­gifter sig ökar mycket kraftigt och stabilt ända sedan 2000 (Världen idag och TT 3/11).

Reinfeldt talar i intervjun om trygghet först, sedan ”i viss mån förändring”. Talar därtill om detta som ”moderat konservatism”. Det är synd att han tappade bort det begreppet. För det tydliggör hans politiska strategi: att förändra samhället, men att göra det med små steg. Han ger det till och med ett namn: ”trygga förändringar”.

Och sedan? Ja, sedan vaknar svenska folket upp en dag och finner att de faktiskt lever i ett borgerligt samhälle. Det var exakt så sossarna förändrade ­Sverige till ett socialdemokratiskt samhälle, och det är exakt så Reinfeldt vill förändra Sverige till ett ­borgerligt samhälle.

Och det är här jag på nytt börjar bli lite entusiastisk inför borgerlig politik.

Det största felet med Reinfeldt är helt enkelt att han är urtråkig. Praktiskt taget utan charm och karisma. Men han tänker rätt. Man måste gå försiktigt fram med svensken.

Visst längtar också jag efter mer av borgerlig eld. Men med måtta. Ungefär som det formulerades i en rubrik på denna sida häromdagen (5/11): ”Lite mer Obama skulle inte skada.”Smaka på den. Inte kan man säga att den är omstörtande.

Mona Sahlin har enligt sin nye partiombudsman blivit sambo med de gröna och håller dörren till ­familjelyckan öppen även för de röda. I det huset kommer det att experimenteras hej vilt. Bättre då Reinfeldts ”trygga förändringar” Även om det är ­tråkigare.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/borgerlig-eld-men-med-matta_2011545.svd