Varför har vi helgdagar? Till exempel långfredag, eller 1 maj?

Den som unnar sig nöjet att studera frågan en aning hamnar i ett myller av folktro, besvärjelser, politik, militarism, religion, kyrklig och världslig maktutövning och besynnerliga sedvänjor.

Det är med andra ord en rätt festlig syssla att läsa om helgdagarnas historia. Jag visste till exempel inte att ”risning” var en gammal svensk långfredagssed: ”husfadern skulle med ett knippe nyskuret björkris aga sitt tjänstefolk” (Nationalencyklopedin).

Även under den tid då jag förnekade Gud, även då drogs jag på ett särskilt sätt till påsken. Jag tillbringade ofta påskarna i södra Spanien, där städerna dag och natt fylldes av oändliga påskprocessioner med väldiga bilder av Jesus och Maria, tung musik, skallande trumpeter och dova trummor, män i heltäckande kåpa.

Men jag visste inte att påsken länge förblev vardag i romersk-katolska områden. Där förknippade man begreppet helg med glädje, och fram till Jesu uppståndelse på påskdagen var påsk en sorgens, smärtans och botens tid, alltså inte festlig helg.

Jag visste att det inte var god sed ens i Sverige att tjoa ”glad påsk!” förrän på natten mellan påskafton och påskdagen – och absolut inte på långfredagen. Men inte förrän jag i vuxen ålder på nytt blev kristen hade jag en aning om hur grundligt man i en del kyrkliga sammanhang festar just denna natt, då ljuset vinner över mörkret.

Vad gäller 1 maj – under lång tid Sveriges enda icke religiösa ”helgdag” – hade jag länge helt fel uppfattning. Möjligen indoktrinerad därtill trodde jag att 1 maj var synonymt med socialdemokrater, socialister och kommunister.

Men så är det alltså inte. I stället börjar historien om första maj med Pippin den lille, kung av Frankerriket 751–768. Han införde seden att mönstra sina vapenföra mannar den 1 maj 755, och detta utvecklades till en årlig fest den 1 maj med stridslekar och skyttetävlingar.

Och inte uppstod de politiska demonstrationerna 1 maj i Ryssland, Tyskland eller Sverige, som vi lätt kunde tro. Istället har de röda 1 maj-tågen sitt upphov i USA. Den 1 maj 1886 blev strejkande arbetare i Chicago utsatta för skottlossning. På amerikanskt initiativ 1889 beslöt Internationalen därför att 1 maj skulle bli internationell demonstrationsdag.

Om vi gör tankeexperimentet att stryka alla befintliga helgdagar och sedan börja om från ruta ett, är det tveksamt om vi skulle återinföra vissa nu befintliga helgdagar. Både 1 maj och långfredagen skulle förmodligen väcka opposition.

Och vilka nya alternativ skulle vi få? Säkert skulle förslag komma om särskilda helgdagar för feminismen, miljön, genus. Typ hens dag. Eller släck lampan-dagen (av motståndarna kallad mörkrets dag).

För egen del finns det en helgdag då jag av princip aldrig är ledig eller firar: 1 maj. Denna dag stiger jag upp tidigt och arbetar sedan flitigt. Alltid. Av princip. Vi har ju valfrihet. Vissa väljer bort kyrkan under påsken, andra demonstrerar genom att arbeta på 1 maj. Medan man gnolar på någon psalm. Kungssången går också, i sammanhanget, bra.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/byta-langfredag-mot-hens-dag_8042620.svd