Förre justitieministern Thomas Bodström (s) kan inte tåla att någon annan intagit hans taburett. Gång på gång går han till vildsinta angrepp mot justitieminister Beatrice Ask (m). Och denna ilska strid rymmer – som jag ser det – flera intressanta aspekter, till exempel omvänd klasskamp.

Thomas Bodström är född och uppvuxen i s-adeln. Hans pappa Lennart Bodström är pol mag, fil lic, fd TCO-ordförande, fd utrikesminister, fd utbildningsminister, fd ambassadör. Beatrice Ask kommer från helt andra förhållanden: uppvuxen i Sveg, pappa var sprängare på bygge, mamma hårfrisörska.

Dessutom: Thomas Bodström tillhör eliten i det parti som nästan alltid har haft makten, Beatrice Ask tillhör ett parti som mycket sällan har haft något att säga till om.

Det är alltså – om man säger så – klasskillnad. Och detta märks i Bodströms hela attityd till Ask. Det är klass och börd (s) mot dem som kommer underifrån. De är inte lämpliga att styra. De har inte samma kunskap och insikt ”som vi”. De är ”inte som vi”.

Överdriver jag? Inte ett dugg. Hela denna översittarattityd präglar till exempel det uttalande Thomas Bodström gjorde i SvD i tisdags: ”Beatrice Ask är en trevlig person, men att vara justitieminister utan att vara jurist är omöjligt.”

För det första är det oförskämt, för det andra är det tarvligt, för det tredje är det lättköpt populism, för det fjärde är det korkat.

Om man skulle tillämpa Bodströms ”analys” på andra regeringsområden bleve resultatet så här:

För att passa som finansminister bör man själv ha skrapat ihop låt oss säga 50 miljoner på finansmarknaden (till exempel börsen). Att vara näringsminister utan att vara storföretagsledare är omöjligt. För att passa som hälsominister måste man vara 100 procent frisk. Det är omöjligt att fungera som jordbruksminister utan att vara storgodsägare (helst i Sörmland). Endast den som är svensk mästare eller tillhört landslaget i någon idrottsgren kan sköta jobbet som idrottsminister. Nisse Svensson är en trevlig person, men det är omöjligt att vara integrationsminister utan att vara invandrare.

Eller varför inte:

Det är omöjligt att vara sjukvårdsminister utan att vara sjuk.

Nå, frågar man sig kanske, är det inte viktigt med expertkunskap? Jo, naturligtvis. Men bara till en viss gräns. Här gäller samma sak som inom näringslivet. VD i ett storföretag behöver inte själv veta allt om hur man tillverkar företagets alla produkter, ministern i ett departement har hundratals tjänstemän till sitt förfogande som alla är experter. Uppgiften för en vd och för en minister är i första hand att ha de stora visionerna, utveckla strategin etc.

Jag känner en vd i ett stort dataföretag, som knappt kan öppna sin egen dator. Jag är etisk rådgivare i ett stort privat vårdföretag, och jag är säker på att vd i detta företag inte utan vidare skulle kunna byta blöjor på en dement 90-åring som haft lös mage.

Bodströms argumentation skulle till exempel diskvalificera Gunnar Sträng som finansminister. Det borde räcka för att Bodström skulle sansa sig. Men Bodström vill på alla sätt klämma dit den där okunniga uppkomlingen från vischan som knep hans taburett, och då duger alla svinhugg.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/da-duger-alla-svinhugg_258247.svd