I förra veckan (4/11) skrev Sanna Rayman på denna sida om 40-talisterna som på 80-talet kallades ”Jätteproppen Orvar” för att de satt som en propp som hindrade unga att komma in på arbetsmarknaden.

Jag var med när det uttrycket myntades. Det var 1984 i ett TV-program som hette Ärligt talat. Programmet var nog det första som handlade om 40-talister.

På en läktare satt en uppsättning 40-talister, bland andra Maria Leissner, Maria-Pia Boëthius, Jan Guillou, jag själv. Politiker, författare, journalister.

På en annan läktare satt en grupp 60-talister. Bland dem en 21 år gammal kvinnlig vikarie på Expressen, då vid namn Maria Hörnfeldt. Späd till växten, blond, med vän och oskyldig uppsyn. Hon nickar upp mot oss 40-talister och säger kaxigt:

”De är många och de sitter där som en jättepropp Orvar i hålet och hindrar all utveckling.”

Bild på Guillou, som sitter med gapande mun. Andra 40-talister skrattar muntert. Programledaren använder sedan konsekvent begreppet Jätteproppen Orvar om oss på den sidan.

Och själv är jag faktiskt en rätt typisk, för att inte säga stereotyp, 40-talist.

Född i mars 1945. Kunde välja och vraka utbildning och jobb. Inte en dag som arbetslös. Blev ”rik” på att köpa hus och göra avdrag. Tillhörde den grupp som sedan förlorade pengarna på något som då var helt nytt för gemene man, aktier. Startade företag och tjänade nya pengar. Är nu 65 år och jobbar mer än någonsin. Ser aldrig min pension, den går direkt in i en aktiedepå. Planerar nya uppdrag, nya jobb, ofta på andra sidan jordklotet.

Alltså i stort sett typisk. Dock tänker jag inte köpa Harley Davidson och sätta kepsen fram och bak.

Sanna Raymans artikel (se inledningen till denna kolumn) handlade om en rapport från Arbetsförmedlingen som säger att vi har 1,6 miljoner pensionsavgångar framför oss fram till 2025. Men ”nu, när proppen äntligen flyger ur, är det ingen som firar. Istället är det svårt att fylla hålet.”

Det är en korrekt beskrivning. Jag har egen erfarenhet. Som många andra pensionerade 40-talister har jag ett antal jobb. Ett av dem är att jag är konsult åt koncernledningen i ett medelstort företag, 1200 högt rankade specialister inom ett visst område. Nu börjar de gå i pension. Det finns få ersättare. Vad gör vi? Vi skapar ett nätverk för pensionerade specialister som flexibelt och fristående kan fortsätta att arbeta. Vi vänder oss både till vår egen personal som ska pensioneras, och till utomstående. På ett år har tvåtusen specialister i pensionsåldern anmält sig till nätverket för att fortsätta jobba.

Det är sådant som gör att jag älskar den goda sidan av kapitalismen. Vilket för övrigt också är typiskt för oss 40-talister. Under en kort tid, som vi kallar ”det röda 68”, ville vi bara se kapitalismens dåliga sidor. Sedan lärde sig rödingarna att förstå kapitalismens goda sidor. Både på det individuella men också på det allmänna, samhälleliga, planet.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/det-ar-jag-som-ar-jatteproppen-orvar_5637713.svd