Med det lag som det rödgröna alternativet ställer upp, borde Alliansens lag leda med 10-0. Sahlin–Östros–Ohly–Eriksson borde vara en munsbit för Reinfeldt–Björklund–Olofsson–Hägglund–Borg. Men så är det som bekant inte. Varför?

Det enklaste vore att skylla på svenska folket. ”Svenskarna är inte kloka. Särskilt inte de utanför Stockholm”. Men det vore varken sant eller intressant. Bättre och mera sannfärdigt är det självklara: att syna regeringen och Alliansen. Det är uppenbart att de gång på gång lyckas komma fel. Att det är något som inte fungerar. Eller någon. Eller några.

Alliansen var övertygad om att de skulle vinna på att Reinfeldt under ett halvt år skulle leda EU. Hur blev det? Den senaste tiden har vi sett ett jätteras.

Låt oss tänka tanken att något liknande skulle hända i ett stort företag. Företaget skulle ges alla fördelar – och därefter förlora tio procent av marknadsandelarna till konkurrenterna. Skulle det få passera? Inte i företagsvärlden. Huvuden skulle rulla. Eller för att använda en mindre revolutionär bild: folk skulle bytas ut. Men i politiken? I den svenska Allianspolitiken? Ingenting. Nada. Lugnt.

Låt oss till exempel fästa blicken på moderaternas partisekreterare Per Schlingmann. Den som under Reinfeldt bär ansvaret för partiets kommunikation. Under hela regeringsperioden har just kommunikation varit Moderaternas och regeringens sämsta gren. Och nu när katastrofsiffrorna haglar, vad kommunicerar Schlingmann till väljarna? Svar i radions Studio Ett den 10 dec: ”Förtroendet för oss har stärkts.” Och: ”Vi är i ett öppet läge inför valet.”

Den perplexe reportern frågar: Vad ska ni göra för att förbättra siffrorna? Svar: ”Vi ska bli bättre på att adressera frågan om äldres villkor” och ”Man kan alltid i ännu högre grad adressera den verklighet människor ser”.

Vem, vem i hela det vanliga Sverige uttrycker sig så? ”Vi ska adressera.” Tror han – inte de, utan han – att vi som är Sveriges väljare är ett slags postorderadressater?

Vidare. Kan oppositionens framgångar bero på att det rödgröna laget består av första klassens stjärnspelare? Låt oss se. Ohly och Östros? Svaret är givet. Mona och Maria? Tja. Sahlin har förlorat den karisma hon en gång hade. Wetterstrand är nu för tiden snyggt stajlad, men visst är hon fortfarande miljöpartist?

Gång på gång gör och säger de rödgröna konstiga saker ute i buskarna. Men mycket sällan blir de störda av de ledande politikerna i Alliansen. När Mona Sahlin for till Trollhättan för att leverera prat var det upplagt för motattack från Alliansen. I varje fall en glidtackling. Men som så ofta – ingen eller nästan ingen reaktion. Det är som om Zlatan skulle få öppet mål mot Madrid och missa chansen att avgöra matchen.

Regeringsperioden inleddes med att Alliansen gjorde ett antal självmål. Sedan hade man en stark period i mitten. Men nu verkar man förlora blicken för målchanser. Allt medan en av huvudspelarna funderar på hur han skall ”adressera”. På resultattavlan står det 50 – 42 till fel lag.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/det-borde-sta-10-0-till-alliansen_3966689.svd