Det händer i nästa kvarter, här och nu.

På ytan ser det fortfarande ut som en idyll. Utanför mitt fönster glittrar Öresund, längs stranden leker­ små barn i sanden, lite längre bort slappar de vuxna nakenbadarna, folk strosar genom nyanlagda­ mönsterträdgårdar i Slottsparken, fikar och äter pannkaka i lummiga utecaféer.

Men det är på ytan. Därunder är det annorlunda.­ Det hade varit gott och väl om man hade kunnat säga att det under ytan ”dånar i rättens krater”, som det heter i en känd kampsång. Men så är det ju inte. Det som sker nu har varken med ”rätt” eller ”dån” att göra. Snarare med destruktiv vilja att förstöra, sabba, skada. Inte att bygga upp utan att riva ner.

Kan man ens längre säga att det ”pyr av missnöje”? Snarare tycks det fräsa av hat, hat, hat.

Lokaltidningen rapporterar: ”Bara i sommar har brandkåren ryckt ut på 68 bränder där ett eller flera fordon stått i lågor i Malmö.”

I samma tidning finns en illustration som grafiskt (med eldslågor) visar att det i huvudsak är bilar i Rosengård som brunnit. (KvP 10 augusti)

Ytterligare några dagar senare: Expressen uppger (17 augusti) att antalet bilbränder i Malmö nu ökat till 108. Rubrik: ”Sverige brinner”. Tillkommer återkommande rapporter om folk som skär sönder brandkårens brandslangar, hindrar ambulanser och som antänder polisbilar vid utryckning.

Så promenerar jag trehundra meter bort, längs en liten idyllisk kanal. Passerar Malmö tingsrätt. Där pågår en rättegång mellan fader och dotter. Enligt referat i Sydsvenskan 1 juli.

Fadern upptäckte att dottern hade en kärleks­relation. Pappan uppsöker den unge mannen (från hans hemland) och kör ett upp ett basebollträ i hans anus. Dottern säger i rätten: ”Min pappa sade att det bästa för familjen och för familjens heder vore om jag dog. Jag hade skämt ut honom. Han sade att han skulle skära mig i bitar och koka köttet.”

Några få dagar senare. Göteborgs-Posten avslöjar: ”Unga invandare hyllar hedersmord”. Det rör sig om ett mord på en feminist och modell från Pakistan. Hennes bror ströp henne. GP fann enligt uppgift ett stort antal positiva kommentarer på nätet. En av dem kommer från signaturen Mohammed, 18 år från Malmö, införd på FB-sidan V.I.P Room:

”Hon kommer från en religiös familj, hennes bror sägs ha varnat henne sen tidigare men hon lyssnade inte så han ströp henne till döds. Walla hon förtjänar det!”

Det här är inte sådant som händer långt borta, det händer i nästa kvarter. Här och nu. Det ökar och ökar, kommer närmare och närmare. Det händer inte i slummen någonstans i en afrikansk eller latinamerikansk­ kåkstad, det händer i ett av de mest givmilda och välkomnande länderna på jorden.

Därför tror jag inte längre att det i första hand handlar om fattigdom och utanförskap.

http://www.dagen.se/kronikor/det-fraser-av-hat-hat-hat-1.767381