25 år efter strejken på Leninvarvet

För i dagarna jämnt 25 år sedan var jag en av reportrarna på Leninvarvet i polska Gdansk. 17 000 arbetare hade ockuperat varvet. De fäste en bild av påven Johannes Paulus på de stängda varvsgrindarna, som ett rättens vapen riktat mot den kommunistiska diktaturen.
Hettan låg tung över området, inne i en samlingssal fanns hundratals rökande och otvättade varvsarbetare. Jag hamnade bredvid en av dem ute på den illaluktande toaletten, han var liten till växten, med en madonna på kavajslaget. Han lutade sig fram över rännan och kräktes, sedan gick han in i stora salen igen, och gjorde tillsammans med de andra världshistoria. Det var Lech Walesa, och det var början på slutet för världskommunismen, Ondskans Imperium.

Det är en mäktig påminnelse om viktiga historiska erfarenheter från 1900-talet. I kampen mellan ont och gott vinner till slut alltid det goda, förr eller senare. Den lilla enskilda människan, t ex en tunn varvsarbetare i Gdansk, kan när den tiden är
inne störta den onda makt som förtrycker. Även de diktaturer som ser ut att vara oövervinneliga, kan falla samman, som vore de byggda av sand. Rätten hinner ifatt även de mest blodtörstiga diktatorer.
Vi har namn och ansikten som påminner oss om detta. På ondskans sida en rad kommunister, nazister och fascister: Lenin, Stalin, Pol Pot, Hitler, Mussolini, som slutade sina dagar hängande i en lyktstolpe med huvudet neråt, Rumäniens diktator Ceasescu som krälade på marken inför slutet. Saddam Hussein på väg upp ur sitt hål i marken. Sådana som Castro, Kim Il Sung och Mao Tse-Tung kommer också att störtas från sina piedestaler, också deras porträtt kommer att slitas i bitar.

På det godas sida finner vi namn som ger oss ljus, hopp, glädje, tillförsikt, mod. Den lutherske teologen Dietrich Bonhoeffer för dem som minns andra världskriget. Nelson Mandela för en hel värld. Martin Luther King. Oräkneliga okända som offrat sina liv. Författare, journalister, präster, fackföreningsledare. Svenskar som Wallenberg och Hammarskjöld. Giganter som Johannes Paulus II och Lech Walesa.
Och det fantastiska är alltså att dessa godhetens apostlar vinner över ondskans makter. Inte meddetsamma. Men till slut. Och det goda budskapet i detta är:
När man ser bilderna av den dagliga terrorn runt om i världen är det lätt att gripas av missmod. Men då kan man komma ihåg: det var mycket värre förr, för inte så länge sedan. Då befann sig en stor del av världens befolkning under klacken på nazistiska, fascistiska och kommunistiska diktaturer. Hundratals miljoner offrades i röda och bruna slavläger. I varje sekund befann sig jorden och dess befolkning under dödligt hot om globalt kärnvapenkrig.
Världen har trots allt blivit bättre. Denna insikt ger hopp och perspektiv även på det som i dag förefaller mest hopplöst. Kanske framträder en dag den man eller kvinna som kan bringa fred, demokrati och folkligt välstånd till diktaturerna i Mellanöstern. Kanske finns han eller hon redan där, fast för oss ännu osynlig, som den lille varvsarbetaren med sin madonna.

PS. Jag skrev mina artiklar för tidningen Arbetet (s) i Malmö. Vid hemkomsten bjöds jag in till en då ledande lokal kommunist. I sin trivsamma villa intervjuade han mig bekymrat om arbetarna som strejkade mot kommunisterna. Han föreslog att USA och CIA låg bakom. Och så var det ju det här med religionen. Han såg på mig med vädjande ögon och ställde sin viktigaste fråga. ”Dom är ju arbetare? Det kan inte vara sant att de hyllar påven? Tror du inte att det bara var ett propagandatrick från den reaktionära kyrkan?” Jag lämnade honom med en känsla av oändlig lättnad att ha sluppit ut ur detta röda intellektuella fängelse som hette 1968 och ”svensk vänster”.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/det-goda-segrar-alltid_453155.svd