Förra veckan stod Sveriges regering värd för en stor internationell konferens om Iraks framtid. Stats­minister Fredrik Reinfeldt skötte sin del av jobbet med ledig värdighet och vann poäng. Detta blev bara för mycket, kanske snudd på outhärdligt, för en del.

Inte nog med att Reinfeldt inte lydigt lydde när socialdemokrater och andra i röran krävde att statsministern skulle inleda konferensen med att skälla ut USA:s Condoleezza Rice. Han hade dessutom mage att inge förtroende.

Reaktionerna i det socialdemokratiska lägret förvånade som vanligt inte. Magsurt och surt, sade räven. Mer intressant är att studera public service. Jag själv valde att granska flaggskeppet i radions P1, Godmorgon, världen!, i söndags (1/6).

Ett inslag hade rubriken ”Irak och den nye Reinfeldt”. Mycket intressant av ett skäl: det var balanserat, helt fritt från påhopp, inga hätska utfall. Tvärtom var attityden genomgående positiv, bland annat från intervjuade tidningskorrespondenter.

Detta är ytterligare ett tecken på något nytt. Nu när regeringen börjar bli varm i kläderna förändras tonen en aning i medierna, också i public service. Alla låter inte längre som Marita Ulvskog.

Ett annat inslag var av mer traditionellt snitt. Några av Ekots utlandskorrar skulle besvara följande fråga: vilken uppmärksamhet fick konferensen i medierna i bland annat USA och Belgien?

Här skulle en korrespondent ha kunnat svara: ”Jag vet inte. Jag har inte läst alla tidningar och inte lyssnat på alla radioprogram och inte tittat på alla tv-program. Jag har bara kläm på en bråkdel av medierna.”

Men så svarade de naturligtvis inte. Istället lät det så här:

Ginna Lindberg i Washington, USA: ”Någon enstaka notis vad jag har sett, men annars väldigt klent”.

Stefan Winiger i Bryssel, Belgien: ”Väldigt lite… På gränsen till förtigit”.

Sant eller inte? Underbyggt, eller bara ”en känsla”? Ingen som vet förrän man undersöker saken och får fram fakta.

Och så blev det som det blev. Fram tonade bilden att Reinfeldts stora genombrottskonferens var stor bara i Sverige, men ignorerad ute i stora världen. Lång näsa åt Reinfeldt. Ordningen återställd.

(Jag ringer ambassadör Krister Kumlin, ansvarig för den organisatoriska uppbyggnaden av Irakkonferensen. Han är mer än nöjd med bevakningen: ”Konferensen täcktes av en stor och representativ skara utländska journalister, både före och under konferensen. Det var knökfullt.”)

Sedan avslutades programmet av en panel med ­Aftonbladets Helle Klein. Hon verkade som alltid svårt frustrerad. Nej, det här hade veeerkligen inte gynnat Reinfeldt. I©stället var den svenska insatsen ”absuuurd” och ”piiinsam”.

Men så händer också här något som känns lite fräscht. Den socialdemokratiska ikonen fick mothugg. Niklas Ekdal på DN avfärdade hennes resonemang som ”vänstergnäll”.

Till sist: panelen bestod av två borgerliga och en socialist. Förr var det i sådana här paneler alltid, jag säger alltid, tvärtom: två från vänstern och en borgerlig – eller rentav tre från den rödgröna röran och ingen borgerlig alls.

Med andra ord: det tycks ljusna en aning i Mediesverige. En aning. I varje fall för tillfället.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/det-ljusnar-i-mediesverige_1336783.svd