Tidningen Dagens Industri innehöll i onsdags (28/3) ett mittuppslag om de många redarna på den lilla ön Donsö utanför Göteborg. Ön har 1 400 invånare. Och elva rederier med årliga miljardintäkter.

Redarna bor i enkla hus. Tidningen skriver: ”Skärgårdsidyllen Donsö saknar motsvarighet i svenskt näringsliv.” Det är alldeles korrekt. Men en sak framkommer inte. Många av dessa redare, kanske de flesta, är aktiva och fromma kristna.

Jag själv är ute på resa till kyrkor runt om i landet: 80 platser på fyra månader. Jag talar om en bok om Jesus. Hittills har det varit fullt eller proppfullt överallt. Bara det gör att man känner förundran. Hur kan det komma sig att 15000 människor kommer till ett föredrag om Jesus? I Sverige? Och i detta ärende besökte jag i dag för en vecka sedan just Donsö.

Jag blev hämtad på kajen vid Saltholmen av en man i femtioårsåldern. Trygg och med stark utstrålning. Man har sagt mig att han är vaktmästare vid Missionskyrkan på Donsö. Jag tycker att han möjligen har en stor båt. Inte en vräkig lyxyacht. Men en stor båt.

På vägen ut till Donsö förstår jag att han inte är vaktmästare på heltid – han heter Roger Nilsson och är vd och delägare i Donsötank AB. För närvarande har han sex stora tankfartyg som går runt om på jordklotets hav.

När vi kommer fram till Donsö äntrar han en liten flakmoped för att köra våra grejor till Missions- kyrkan. Några dagar senare säger han i reportaget i Dagens Industri: ”Att gå på börsen och leva miljonärsliv har aldrig varit aktuellt.”

Tidningen noterar häpet: ”Trots att flera av redarna byggt upp stora värden och dragit in mångmiljonvinster under flera år, lyser lyxvillor och andra tecken på de stora ekonomiska framgångarna med sin frånvaro på Donsö.”

Det är naturligtvis obegripligt för den som har fördomar om företagare och kapitalister. Och svårt att förstå även för Dagens Industri. Ty här talar en röst som de inte är vana vid.

På redarnas Donsö går man i kyrkan på söndagen. En fjärdedel av befolkningen kommer för att lyssna till föredrag om Jesus. Även om man har tankfartyg runt om på världshaven kan man tjäna som vaktmästare i kyrkan.

Också detta är Sverige. Och vi är några som tror och hoppas att t ex Donsö fortfarande är mera kännetecknande för Sverige än de maniska kändisrubrikerna i kvällspressen. De fromma redarna på Donsö är viktigare för Sverige än den dansande kommunisten Lasse Brandeby.

Och nu ska jag avslutningsvis berätta en sann anekdot. Mina böcker om Jesus väger mycket och tar stor plats. Eftersom vi ska åka båt till Donsö måste jag bestämma: hur många böcker ska jag ta med mig från bilen, som står kvar på kaj i Göteborg? Jag bestämmer mig för att ta med hälften av böckerna. Kyrkans vaktmästare – senare avslöjad som en av de stora tankerredarna – säger med mild vänlighet:

”Göran, du är svag i tron. Ta med dig allt du har. Om det inte går åt, så köper jag det för besättningen på mina båtar”.

Tro och business. En fascinerande kombination. Väldigt mycket ”Sverige”. Men mycket sällan skildrad i sekulära svenska medier. Den verkliga världen har inte sällan helt andra dimensioner än den som speglas där. Gud ske tack och lov.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/detta-donso-ar-ocksa-sverige_1076225.svd