Jag ville hålla kvar den heliga tystnaden inom mig

Jag firar åter påsk i den ekumeniska gemenskapen på Nya Slottet i Bjärka–Säby utanför Linköping. Ett härligt gult slott i italiensk stil från 1700-talet. En kristen godsägare skänkte slottet till den kristna rörelsen.

Liksom tidigare år blev det en stark upplevelse. Tolv långa gudstjänster på fyra dygn. Rökelse. Kyssa korset. Blommor i drivor på gyllene ikon. Åttio procent ungdomar, många små barn. Dov tystnad när vi i snöyra och svart natt följer Jesu väg på Golgata.

Ingenting är bråttom. Långsam textläsning. Långsam bön. Långsam sång. Man vaggas långsamt in i döden och in i det nya liv som föds därpå. Det overkliga blir långsamt verkligt. Jesus spikas på ett kors. Jesus läggs i graven. Jesus uppstår. Klockan är fyra på morgonen. Det är svart natt, tung snö faller, vi tänder en eld utomhus, sjunger, vandrar.

Sedan blir det vips vardag igen och dags att resa hem. För mig väntade en snabb tågresa hem, från Linköping till Malmö. Efter fastan hägrade en hyggligt god måltid ombord på tåget. Stilla läsning.

Men det blev inte så. När jag klev ombord slutade kassaapparaten i restaurangvagnen omedelbart att fungera. Därpå besked i högtalarna: På grund av detta fel kan ingen mat eller dryck serveras under resan.

Jag ville hålla kvar den heliga tystnaden inom mig. Men bakom mig satt två partipolitiskt engagerade damer som med hög röst fördömde politiker jag gillar och lovprisade dem jag ogillar.

Jag stoppade gula hörselskydd i öronen, men det hjälpte inte.

Sedan fortsatte det, slag i slag.

Meddelande i högtalarna: Tåget skall avvika från sin normala rutt och i stället göra en omväg.

Nytt meddelande: Tåget kommer att bli stående i Helsingborg tjugo minuter.

Nytt meddelande: Tåget kommer inte att fortsätta.

Detta tåg bär den stolta beteckningen ”Snabbtåget”.

För att undvika att bli galen ägnar jag tiden åt att läsa katoliken Wilfrid Stinissen och före detta katoliken Martin Luther. Bägge skriver om vikten att tacka Gud även för motgångar (till exempel förseningar och babblade parti-partister).

Wilfrid Stinissen: ”Att tacka för sådant som känns obehagligt och pinsamt, kräver lite mer energi i början. Men har du väl en gång gjort denna lilla extra ansträngning, kommer du att märka att allt går lättare. Tacksamheten vidgar ditt hjärta, den gör dig lycklig.” (I dag är Guds dag sid 130).

”Nu sitter jag som en kvinna efter förlossningen”

Martin Luther 9 sept 1521: ”I dag har jag äntligen efter fem dagar fått avföring, men så hård att jag nästan miste andan. Nu sitter jag som en kvinna efter förlossningen, full av plågor, blod och sår Men jag tackar Kristus, som ger mig en liten bit av det heliga korset. Jag skulle kunna tillfriskna och mina sår läkas, om bara jag hade normal avföring. Men jag vill inte att ni skall beklaga mig för detta, utan snarare skatta mig lycklig och be, att jag må bli värdig att vara brinnande i anden.” (Luthers brev, Artos 2004, sid 61-62).

De säger i grunden samma sak, men på lite olika sätt.

http://www.dagen.se/kronikor/goran-skytte-en-lektion-i-tacksamhet-1.955885