I mätning efter mätning av folkets syn på partiledarna sjunker stödet för Mona Sahlin kraftigt, vilket är begripligt, medan stödet för Maria Wetterstrand ökar kraftigt, vilket är obegripligt. Man behöver inte ens vara Einstein för att förstå att detta måste påverka deras inbördes relation.

Det har blivit vanligt att beskriva förhållandet mellan två starka män som ”slipsarnas krig”. Men få skulle ens våga tanken att beskriva relationen mellan Sahlin och Wetterstrand som ”kjolarnas krig”. ”Kjolarnas krig?” Ni hör själva hur det låter. Det är liksom skillnad på hur man kan uttrycka sig om kvinnor och om män.

Efter dessa semantiska utvikningar måste vi ändå nyfiket närma oss frågan: Hur står det egentligen till i relationen mellan Mona och Maria? Eller, som vi skulle ha sagt om det hade gällt två manliga partiledare: relationen mellan Sahlin och Wetterstrand?

Den ena går upp som en sol, den andra sjunker som en sten. Hur behandlar de detta när de möts? Är det troligt att Maria säger: ”Tjänare Mona. Såg du att jag är dubbelt så populär som du?” Eller att Mona säger: ”Tjänare Maria. Grattis till ännu en välförtjänt framgång i opinionen”? Kanske är det så. I den bästa av världar. Lammen sover med lejoninnorna. Men jag tror det inte.

Det kan istället vara så här. Bägge är uppfyllda av olika slags tankar och känslor om de senaste opinionssiffrorna, men ingen tar upp det, det är för pinsamt, tystnaden lägrar sig, samvaron blir allt mera skruvad. Utåt fortsätter de – i så fall – naturligtvis att le mot varandra. Men när kamerorna är borta blir det kanske så att leendena stelnar. Varför gillar de henne, men inte mig? Varför gillar de mig, men inte henne?

Det kan vara så.

Är det h elt säkert att Sahlin – eller Mona, som hon vill kalla sig – av hela sitt hjärta gläds när Maria – alltså Wetterstrand – på oklara grunder blir allt mera populär? Är det helt uteslutet att Maria Wetterstrand känner ett styng av personlig triumf när hon gång på gång besegrar Mona Sahlin?

Är det helt säkert att Wetterstrand tycker att Mona gör bra ifrån sig i varje tv-sänd debatt med Fredrik Reinfeldt? Eller är det så att hon kastar sin inköpta McDonald’s-hamburgare mot tv-rutan?

Vi vet inte. Men det är så mycket vi undrar över, vi väljare. Allt vi tänker på är säkert inte rumsrent. Det finns till exempel vissa saker man inte talar om när det gäller kvinnor. När det gäller män är det naturligtvis en annan sak.

Vart tog för övrigt Peter Eriksson vägen? Blev det för mycket, så där man och man emellan, att ständigt behöva möta den där Ohly? Både Eriksson och Ohly – förlåt, det känns av något skäl fel att säga Peter och Lasse – är ju reducerade till att gå steget bakom sina kvinnliga respektive tronpretendenter. Sådant kan ju, vissa män emellan, skapa visst gnissel.

Hur som helst. Det är inte konstigt att vi funderar på hur de har det, hur de mår. För – har ni tänkt på det? – oavsett om de vinner eller förlorar valet så blir de ju historiska.

Mona. Maria. Peter och Lasse.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/ett-krig-mellan-mona-och-maria_4487607.svd