Jag är bosatt i Malmö, den stad som har störst muslimsk befolkning i riket. På andra sidan sundet, inom synhåll, ligger Köpenhamn och Danmark. Nyligen har den lokala stortidningen, Sydsvenskan, publicerat en serie välgjorda och seriösa artiklar om livet bakom kulisserna i det muslimska Malmö. Bitvis en djupt oroande och skrämmande läsning. Även om det också finns ljuspunkter.
En av ljuspunkterna är att vi inte har några upplopp. En annan ljuspunkt är att muslimer på flera sätt verkar mera integrerade i Malmö än i andra städer: de bor inte i getton långt utanför stan, de bor i områden som ligger bara några minuter från centrum, de är ett normalt inslag i gatubilden, på somrarna kan man se muslimska familjer på stadens milslånga badstränder. Och bäst av allt: Islamic Center med Skandinaviens största moské och 50 000 medlemmar är ickepolitisk och moderat.
Men bakom detta fredliga och oförargliga muslimska majoritetssamhälle finns ett annat. Och där frodas den islamistiska fanatismen och antidemokratin. Några exempel:
Den terroriststämplade saudiska stiftelsen al-Haramain försökte köpa makten över Islamic Center. Priset var 5 miljoner dollar, men vd Bejzat Becirov avböjde. Extremister i Malmö beklagar detta öppet.

Malmös muslimer är djupt splittrade. Det finns ett stort antal källarmoskéer där hårdföra islamistiska imamer från Danmark samlar stora skaror.
”Tuff” är en organisation som arbetar för muslimsk väckelse bland unga i Rosengård. De vill införa sharialag i Sverige, med piskrapp för otrohet. Bin Laden är hjälte och talibanernas Afghanistan ett föredöme.
De allra mest militanta söker sig till moskéer i Köpenhamn. Tidningen intervjuar en 16-åring som tillhör Hizb ut Tahrir, en rörelse som tar avstånd från demokrati, mänskliga rättigheter och uppmanar till mord på judar. Han säger: ”Ni älskar livet, vi älskar döden.”
Det är inte den snälle och vänlige grönsaksförsäljaren Ahmed i kvartersbutiken som skrämmer. Det är inte islam i sig som skrämmer. Islam och muslimer
har kommit till Sverige för att stanna, och de allra flesta av dem är sannolikt ungefär som Ahmed, hyggligt och bra folk.
Utan det är extremisterna, fanatiker besatta av mordiskt hat, som skrämmer.
Ibland hör man att de bara är en liten grupp, en minoritet. Alla undersökningar visar att det är så. Men även små grupper kan orsaka stor skada. Historien visar dessutom att små grupper kan få stora massor med sig.

Och, som sagt, dessa grupper finns inte bara där långt borta, i andra delar av världen. Extremisterna finns också här, i Malmö, i Rosengård, i Köpenhamn 15 minuter från mitt hem.
Det är det som skrämmer. Det är det som gör att man känner tacksamhet om Säpochefen har saken under uppsikt. Och det är sådant som gör det nödvändigt att det svenska majoritetssamhället kvickt knyter kontakter med de moderata krafter som vill leva i frid och demokrati.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/extremismen-ar-en-realitet_278189.svd