Pastorn och författaren Peter Halldorf är en framträdande profil i svenskt kyrkligt liv. Bland annat som ledare för Ekumeniska Kommuniteten med säte på Nya Slottet i Bjärka-Säby utanför Linköping. Jag själv är sedan några år medlem i denna kommunitet.

Varje månad följer vi ett fastlagt schema för bibelläsning. Och varje månad skriver Peter Halldorf ett månadsbrev till medlemmarna där han kommenterar månadens bibeltexter. Denna månad handlar det naturligtvis om fastan. Bland annat varnar han för att göra fastan till ett yttre självändamål ”eller rentav till en avgud”. Vårt främsta skäl att avstå från något vi tycker om bör vara att därmed göra plats för något som vi tycker ännu mera om. Ordagrant: ”fastan är ett redskap i livets tjänst, inget annat”. Man avstår från något gott ”för att växa i något som är ännu godare”.
Det vore till exempel gott om man kunde förmå inleda fasta mot allt sådant som göder jaget, inbilskheten, själviskheten, högmodet. En fasta med sikte på att Gud, och inte jaget, blir centrum.

Första söndagen i årets fasta, söndagen före askonsdagen, anknyter vår bibeltext (Markus 10:32–45) till just detta.
Jesus har just avslöjat för lärjungarna vad som kommer att hända lite senare i påsken: han kommer att dömas till döden och bli utlämnad till hedningarna ”som skall håna honom, spotta på honom och gissla och döda honom. Efter tre dagar skall han uppstå.” Därefter, på vägen upp till Jerusalem, börjar lärjungarna bråka om vem av dem som är störst. Två av dem begär att Jesus ska garantera dem en plats vid hans sida ”i din härlighet”.
I sitt fastebrev påminner Peter Halldorf om att vi alla riskerar att hamna i denna situation. Om vi inte vill gå den väg som förenar oss med Kristus, då kommer vi ”likt lärjungarna fortsätta vår plågsamma föreställning i självbespegling: ’Vem är störst?’”
Så, betyder det här något för mig? Här och nu? Konkret?
För min egen del: ja, absolut. Och med risk att låta som en reklamslogan: ”Det vore dumt att chansa på ett liv utan Bibeln”. Och det vore dumt att avstå från de vägvisare som visar oss olika vägar in i detta bibliska liv.

Halldorf skriver: ”Fastetiden är vår frihetskamp: vi behöver den för att bli fria från oss själva.” Dessa ord sänder ett direkt budskap till mig. Jag får ett knippe nycklar som kan hjälpa mig att dyrka upp lås och stängda dörrar i mitt aktuella liv. Bibeln och dess uttolkning ger mig möjlighet att identifiera och behandla problem, bekymmer, kniviga situationer i det verkliga konkreta livet.
Ja. Mitt övergödda ego behöver sättas på faste-kur. Kanske är det så även med dig?
Gud. Jag tackar dig. På förhand.

Göran Skytte

 

http://www.kyrkpressen.fi/inkast/382-Fasta-fran-det-overgodda-jaget.html