Nu ska jag berätta något om Håkan Juholt som du kanske glömt eller aldrig känt till.

Det var i oktober 2008 – för inte så länge sedan. Mona Sahlin hade i triumf förklarat att hon och partiet ingått en allians med Miljöpartiet, och att Vänsterpartiet inte var välkommet. En rasande intern parti- och facklig opinion tvingade henne att öppna dörren också för Ohly. Triumfen förvandlades på några dagar till ett förödmjukande nederlag.

Radioprogrammet Ekots Lördagsintervju ville ha en intervju. I det läget skickade man fram Håkan Juholt, som just då var tillförordnad partisekreterare. Senare har Juholt uppgivit att han inte gillade samarbetet med Vänsterpartiet. Men i Lördagsintervjun (18/10 -08) märktes inte ett spår av detta.

Istället gjorde han om hela historien. Han framställde det som att Mona Sahlin trånande hade kastat sig i Miljöpartiets armar – och att det där med Ohly var ett slags vänsterprassel som man inte behövde bry sig om. För alla var ju så lyckliga.

Allt detta utvecklade han med ett bild- och språkbruk som i det närmaste infantiliserade Mona Sahlin. Men nu, två år senare, vet vi att detta infantila språkbruk är hans eget.

”Miljöpartiet och Socialdemokraterna har funnit varandra. Det var det stora vi ville tala om. Vi har varit särbos i tio år och nu skulle vi helt plötsligt bli sambos. Inte gifta oss, men bli sambos. Det var det vi ville berätta. Det är väl ungefär som i det privata livet. Har man träffat någon man trivs med, så vill man visa upp det. Precis så var det, vi hade umgåtts så länge med varandra att vi nu ville tala om detta.”

Sedan återkommer han gång på gång till detta, med samma Barbie-mässiga formuleringar:

Efter 2 minuter och 10 sekunder i programmet: ”vi har funnit varandra”. 2.45: ”Vi ville berätta att vi efter tio år som särbos nu blir sambos”. 5.50: ”Mona ville säga: vi har funnit varandra”. 7:40: ”Efter tio år blir vi nu sambos”. 15:30: ”sambos”. 22:17: ”Vi har gått från särbos till sambos men vi kommer inte att gifta oss”. 24:40: ”Vi har funnit varandra”.

Jag lyssnade häpen på detta fjortis-pladder. Skrev en kolumn på ledarsidan (”Barbiefiering av det politiska språket”, 24/10-08) Kort därefter sparkades mannen från sin post, vilket jag väl kunde förstå.

Därför var det en närmast surrealistisk upplevelse när han drygt två år senare plötsligt trollades fram ur hatten som ny partiledare och möjlig blivande statsminister – som dessutom plötsligt, även i sansade borgerliga medier, utmålades som ett slags oratoriskt geni.

Men denna första upplevelse av Juholt gör att jag inte blir det minsta förvånad över det han presterat under sina första tre månader som efterträdare till Hjalmar Branting, Per Albin Hansson, Olof Palme.

Mannen som inledde sin karriär som partiledare med att rensa ut erfarna politiker och akademiker från partiets ledning, och som sedan fortsatte med snedsteg, fadäser, populistiska infall, rena dumheter, plumpheter…

Skulle Sverige lägga landets framtid i denne mans händer? Då flyttar jag till Grekland.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/fjortis-pladdraren-blev-partiledare_6273604.svd