Om kyrkans ledning bidrar till att kyrkan går i tusen bitar, då måste man vara oförsonlig.

 

”Kan man försonas utan att komma överens?” Den frågan har jag gång på gång mött sedan kristna tidningar nyligen publicerat artiklar och bilder om ett spontant ”Försoningsmöte” mellan mig och förre ärkebiskopen KG Hammar på Bokmässan.

Många har i mejl och samtal vittnat om att de blev vittnen till detta möte. De har berättat att de fylldes av starka känslor när de läste om detta möte. ”Då började även jag gråta”.

Men en del har också ställt denna fråga: ”Har du och KG Hammar börjat tycka på samma sätt?” Mitt svar är: i många viktiga frågor tycker vi sannolikt fortfarande helt olika.

Kan man alltså försonas utan att man kommer överens? Mitt svar är ja. Försoning måste inte alls betyda byte av åsikter, åsiktsgemenskap.

Försoning är i grunden: man erkänner olikheterna, men avstår från att släppa fram hårda ord, ilskna blickar, hånfulla omdömen. I stället vinnlägger man sig om respekt och nyfikenhet.

Ett försonat sinnelag innebär inte att man ska vara mjäkig, inte att man ska säga ja och amen till allt och alla. Detta är särskilt viktigt i kyrkans värld. Därför att mycket som händer i det kyrkliga livet kan få stora konsekvenser i oändligt djupa och betydelsefulla frågor.

Detta är en orsak till att känslorna blir så starka kring Antje Jackeléns kandidatur till ämbetet som ärkebiskop. För egen del är det helt omöjligt att stödja den. Jag menar att Antje Jackelén gjort uttalanden som är djupt stötande för många kristna, delvis också för mig.

Hon säger till exempel: ”Det är självklart att kristna och muslimer ber till samma Gud” (Dagen 2/10). Men det är inte alls ”självklart”. Väldigt många miljoner kristna har en helt annan uppfattning.

Hon har sagt: ”Den som tolkar jungfrufödseln som en biologisk fråga har helt missat poängen”.

Det är min uppfattning att Jackelén i dessa (och i andra fall) pekar fy-fingret mot alla miljoner kristna som har en annan uppfattning. Till dem, oss, säger hon: ni har ”självklart fel”, ni har ”helt missat!”

För mig är detta nära sekterism. Och jag är ganska säker på att en sådan attityd kommer att skada Svenska kyrkan ytterligare.

Kan man säga detta samtidigt som man talar om ”ett försonat sinnelag”? Om du frågar mig: ja. Jesus är förebild. Den ena sekunden talar han nådens och försoningens ljuva ord, i nästa ögonblick ryter han ”huggormsyngel”.

Jackeléns uttalanden tycks inte visa på ett kärleks­fullt och försonat sinnelag, fyllt av respekt och nyfikenhet, när det gäller kristna som inte delar hennes syn.

Att sträva efter ett försonligt sinnelag innebär inte att man ska vara artigt passiv i sådana fall. Om kyrkans ledning bidrar till att kyrkan går i tusen bitar, då måste man tvärtom vara oförsonlig. Inte rå och otidig – men klar och tydlig: det finns en punkt där en kristen kyrka slutar vara kristen, då kyrkan blir endast ett hus, ett skelett. Och vi tycks nu definitivt närma oss denna punkt.

 

http://www.dagen.se/kronikor/g%C3%B6ran-skytte-f%C3%B6rsonligt-och-of%C3%B6rsonligt-1.103410