Det är intressant att som utestående betrakta krumbukterna hos den socialistiska elit som nu med allt tätare mellanrum och allt mera ogenerat med lystnad och girighet ger sig fan i våld genom att kasta sig i kapitalets och utsugarnas armar. I vissa fall rent bokstavligen.

Naturligtvis förnekar alla girighet. När ett socialistiskt statsråd som hårt bekämpat det omoraliska i att ”tjäna pengar på att bo” själv får en möjlighet att tjäna miljoner på övergång till bostadsrätt, då är han – eller hon – genast beredd att leverera rent makalöst osannolika förklaringar till sitt beteende. Typ ”katten vill inte flytta”.

När andra statsråd går direkt från det vanligtvis röda Rosenbad till de kapitalistiska blå mogulerna, kommer nya krystade förklaringar. En del får det till och med att låta som om de gjorde nationen en tjänst. Förre presidenten Persson uttalade att det vore ”synd” att undanhålla Sverige hans oerhörda kompetens genom att avstå från att bli konsult på JKL, en firma som han tidigare sannolikt betraktade som ”moderaternas reklambyrå”.

Vad tänker deras uppdragsgivare, de som tidigare skälldes som ”kapitalister”, eller rent av ”arbetsgivare”? Tja, det är säkert olika. Någon är möjligen seriöst intresserad av kompetens. Någon tycker säkert, förenklat: ”Jättekul. En livs levande sosse.”

Hur tänker de själva, de som med socialistisk terminologi är ”överlöpare”, eller – som kommunisterna säger – ”renegater”?

Det verkar som att det uppstår ett slags kamaraderi dem emellan. ”Vi-som-vet-att-vi-gjort-fel-och-nu-orättvist-måste-försvara-oss-mot-våra-tidigare-kamrater.”

Tidigare ordförande i den kommunistiska sekten Ung Vänster Jenny Lindahl lämnade för några år sedan det sjunkande skeppet och klev in i de gyllene salongerna. Hon slutade som ledare för ungkommunisterna och blev pr-konsult.

När Persson deklarerade nationens behov att också han skulle bli pr-konsult, skyndade hon genast till hans sida. I Expressen (9/5) varnar hon den förre presidenten för olika faror när han nu tar detta djärva steg:

”Det första är en viss kategori borgare som … tycker att du sviker dina värderingar. Det här är de som är mest hatiska och hotfulla. De är som de är. Hathögern – oavsett om den är anförd av Göran Skytte eller av ungliberaler – kan man knappast tala förstånd med. De kommer att tycka att det du gör är höjden av hyckleri.”

Jo. Det kan ligga något i det. Jag och andra ser det inte nödvändigtvis som den högsta medborgerliga dygden att säga ett och göra ett annat.

På ett psykologiskt plan kan jag förstå dem. Det handlar om starka känslor. Klass-revanschism. Längtan att ”komma upp sig”. Lystnad och girighet. Men i ett socialt och i ett moraliskt perspektiv är det svårare att förstå.

Låt oss till exempel ta vår förre statsminister: för en grynvälling har Persson på ett par veckor sålt ut resten av den lilla trovärdighet och ära han hade kvar efter Fichtelius serie i tv.

Och med visst intresse kan man avvakta hur de socialdemokratiska kamraterna i fortsättningen kommer att agera. Blir till exempel före detta folkhälsoministern Morgan Johansson ny chef i tobaksbolaget Swedish Match?

Det kan mycket väl ske. På den fronten kan intet mer förvåna.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/fran-klasskamp-till-klasspamp_227069.svd