Mina två senaste kolumner har behandlat frågan om ”sexualiseringen”. Naturligtvis är det en petitess om man jämför med vad som till exempel händer i Georgien. Men ändå. Problemet finns, hundratals engagerade läsare skriver, dussintals mer eller mindre begåvade bloggare bloggar. Så låt mig göra en sista kommentar.

När jag på 70-talet var ung och ny undersökande journalist fanns det i varje stor och medelstor stad i Sverige ett stort antal porrklubbar, ofta lätt maskerade bordeller. På min gata stod varje kväll säkert hundra prostituerade kvinnor. Ett antal företagsamma personer startade porrtidningar, som flödade ut över landet. Sex mellan män gömdes undan, men barn-pornografi förekom öppet.

På den tiden fanns det under- sökande reportrar som granskade denna industri och verksamhet. Jag var en av dem. Fortfarande är jag lite stolt över att jag var en av dem som med journalistik lyckades skapa politisk opinion mot barn-pornografi.

Med tiden försvann det mesta av detta från det offentliga livet. Porrklubbarna, bordellerna, gatuprostitutionen, barnporren. Men sam- tidigt och parallellt hände något annat och helt nytt: sexualiseringen flyttade successivt in i medierna, ett annat offentligt rum.

Här måste jag markera att jag egentligen tycker illa om termen ”sexualisering”. Ty erotik och sexualitet kan vara en underbar gåva, en rikedom, ett jordiskt himmelrike. Men det som då skedde på bordellerna och porrklubbarna – och som idag sker i medierna – är av annan halt.

Låt mig ge ett enda exempel. Den 25/8 anser Expressen att följande avslöjande har största betydelse, varför det gives en helsida.

Två av allt att döma mycket betydande personligheter vid namn Filip och Fredrik ska göra ett nytt program i tv. Den kvinnliga reportern (det är nästan alltid yngre kvinnliga reportrar som skriver i denna bransch, gubbsnusk har blivit flicksnusk) meddelar: ”Tre av Filips tidigare klasskompisar syns i ett nyinspelat program bakom ett skynke. Det enda de visar är sina könsorgan, som sticker ut. Syftet: att se om Filip fortfarande kommer ihåg hur klasskompisarnas penisar ser ut.”

För att vara lite ironisk: Wow! Äntligen lite modern undersökande journalistik. Wow! Äntligen kryper vi inpå skinnet när vi granskar verkligheten. Wow! Äntligen blir det lite stake i den moderna journalistiken.

Nu är det – tackom och lovom – icke så illa att detta förfall har drabbat samtliga svenska medier. Man kan fortfarande se vissa tv-program, lyssna på vissa radioprogram, läsa vissa tidningar, följa vissa mediepersonligheter.

Och historien visar oss: när goda saker och ting förfaller, då uppstår det alltid – alltid, utan undantag – positiva motkrafter. Det onda och dåliga och förnedrande kan få viss makt, men aldrig – i vart fall inte i det längre loppet – all makt och allt inflytande.

Därför är jag positiv. Likväl som det gick att stå emot gatuprostitution och barnporr på 70-talet, går det att stå emot medieförnedringen idag.

PS. Du som nu vill angripa mig för att vara bigott och hysa sexualskräck, du ska veta att jag person- ligen har varit med om allt som du önskar att du hade varit med om.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/fran-porrklubbar-till-massmedier_1639343.svd