I tisdags var jag inbjuden att tala inför de så kallade utlandssvenskarna i franska Nice. Ämnet var ”Alliansens eventuella framtid”. Mötet var välbesökt. Faktum är att det var publikrekord. Det säger en del om intresset för Alliansen bland dessa ”utlandssvenskar”.

I politiskt korrekt svensk uppfattning är dessa människor svikare. I vissa kretsar anser man det vara näst intill moraliskt förkastligt att bo ”utomlands”, särskilt om man inte är okritisk mot det svenska ­systemet. Till exempel ansåg Göran Persson att man skulle ”brännmärka” sådana som talar illa om Sverige ”utomlands”.

Dessutom tycks de ha pengar på banken, vilket väcker ytterligare misstankar. Vi bor ju i ett land där man skrattar ut den politiker som vågar säga att varje arbetande medborgare bör kunna ha en årslön på banken.

Fördomarna mot dessa ”utlandssvenskar” är självklara. Golfklubba i hand och gin tonic i hjärnan. När de skildras i medierna förekommer ofta ordet ”välklädda”. Det har då alltid en negativ och nedsättande klang.

Reportern skulle aldrig
kunna tänka sig att ”kränka” någon genom att säga att det är motbjudande att se illa klädda människor som har brallorna nere vid knäna, men det är fullt legitimt att syrligt och snipigt påtala om vissa svenskar (utomlands) är korrekt och snyggt klädda.

Man kan utan risk uttala fördomar om vissa kategorier av medborgare, tex dem som flyttat utomlands. Som alltid finns det naturligtvis folk som på pricken motsvarar alla fördomar. Men man kan också bli överraskad, i positiv riktning.

Här träffar jag – till exempel – en underbart vacker (och naturligtvis ”välklädd”) svensk kvinna, bosatt på den bästa adressen i Rom, med ”litet weekendhus här i Nice”.

Inget vore lättare än att skriva en sedvanligt ­politisk korrekt och fördomsfull text om denna ­sköna och säkert också rika dam. Men hon talar med mig om påven Johannes ll. Vill köpa min bok Omvänd. Och disputerar med mig om den helige Ande. Sådant piggar upp.

Fördomar – oavsett om de gäller invandrare i ­Rosengård eller eleganta svenska damer i den ­romerska societeten – begränsar alltid synfältet. Man orkar bara se det man tror sig vilja se. Till slut ser man världen som i en bakvänd strut.

Vi förväntar oss inte att invandrarkillen från Rosengård skall köpa Malmös största och finaste villa, ändå sker det (Zlatan). Vi förväntar oss inte att den vackra svenska nobless-damen på Rivieran skall ha synpunkt på den helige Ande, ändå är det så.

Detta är en del av livets oändliga rikedom. Vi är inte stöpta i färdiggjorda mallar. Överallt väntar det oväntade.

Så. Vad svarade jag på de niceanska utlandssven­s­karnas fråga om ”Alliansens eventuella framtid”?

Att läget plötsligt är oväntat gott. Åter är det två lag på banan. Åter är det match. Reinfeldt ser ut som en statsman, medan Sahlin vimsar. Alliansen hanterar finanskris och lågkonjunktur, men Sahlin hanterar inte ens Lars Ohly.

Dock, det finns orosmoln. Arbetslöshet och sossar som blivit sverigedemokrater.

Detta räcker nog för att bli ”brännmärkt” à la ­Persson. Möjligen kan man också bli förklarad som ”satanisk” av Sahlin.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/golfklubba-i-hand-gin-tonic-i-hjarnan_2081709.svd