Media är inte en fritt svävande ande, utan består av människor med politiska och andra värderingar som bestämmer urval, vinkling, presentation av det som ska skrivas och sändas. Detta påverkar sedan, både på kort och lång sikt, allmänhetens värderingar. Mot den bakgrunden ska vi här titta på två stora inslag senaste veckan i radio och tv. Håll i er.

Nr 1. Dagens Eko 27/1. ”Topptjänstemän jobbar gratis åt s.”
Storyn går ut på följande. Höga politiska tjänstemän i den tidigare s-regeringen får enligt reglerna en inkomstgaranti när de nu har förlorat sina uppdrag. Under ett-två år behåller de sin tidigare lön medan de söker nytt jobb, mellan 30 000 och 80 000 i månaden. Om de får ny inkomst räknas den av från garantibeloppet.

Nu avslöjar Ekot att flera av dem arbetar ”gratis” på det socialdemokratiska kansliet i riksdagen. Ekot uppger bland annat att Mona Sahlin på detta sätt gratis (för partiet) kunnat behålla sin tidigare pressekreterare.

Åsa Larsson, kanslichef hos socialdemokraterna finner detta helt
naturligt. De arbetar ”ideellt”. ”Jag tycker det är väldigt positivt att de fungerar så i vårt parti.”

Låt oss nu tänka oss följande, motsvarande situation. På grund av minskat kundunderlag måste ett företag skära ner personal. De tidigare mellancheferna blir arbetslösa – men de fortsätter att jobba kvar på företaget, gratis för företagaren. Som i en intervju säger: ”Det är väldigt positivt att det fungerar så i vårt fina företag. Att de jobbar ideellt hos mig medan de har a-kassa.”
Ett ögonblick trodde jag det skulle bli en stor nyhet. Två sekunder senare insåg jag att det inte skulle bli så. Mediemänniskors upprördhet är selektiv, ibland stoppar man pekfingrarna och knytnävarna i fickan. Och så blev det här. Inte ett ljud i övriga medier.

Nr 2. Rapport 30/1. ”Låginkomsttagare mest positiva till vårdnadsbidrag.”

Nyhetsprogrammet har gjort en egen undersökning om vårdnadsbidraget, kristdemokraternas skötebarn som genomförs nästa år, ett kräkmedel för somliga.

De tillfrågade är positiva. Rapports behandling antyder att det kanske var ett både oväntat och oönskat resultat. Se här presenterades det:

Studioreportern läser i första meningen att undersökningen visar att vårdnadsbidraget ”är mycket populärt bland småbarnsfamiljer, särskilt bland låginkomsttagare”. Men redan i nästa mening blir budskapet negativt vinklat: ”förslag som skulle öka jämställdheten lyser med sin frånvaro”.

Därefter rörliga bilder på alliansledarna. En demonstrant håller upp stor skylt med texten: ”Vårdnadsbidrag = rikas socialbidrag”.
Därefter intervju med kd-ledaren Göran Hägglund. Ingen enda fråga handlar om varför regeringen genomför detta. Alla frågor handlar om varför de inte gör annat.

Till slut: intervju med fadern till Simon, 1, 5 år. Pappan är kritisk: ”Det känns som om kommunen skjuter över ansvaret på föräldrarna.” För säkerhets skull får han upprepa budskapet två gånger: ”Man skjuter över ansvaret (för barnen) på föräldrarna”.

Så där håller det på, i program efter program, dag efter dag, år efter år, årtionde efter årtionde. Inte konstigt att vi blir som vi blir. Mer om detta senare.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/inte-konstigt-att-vi-blir-som-vi-blir_197701.svd