I Sverige finns det något som heter hbt-certifikat. Hbt-certifiering utfärdas mot betalning av RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande), som ett erkännande av att diverse organisationer undervisas i och ansluter sig till ett ”hbt-perspektiv”.

Av RFSL:s hemsida framgår att drygt 40 organisationer är ”hbt-certifierade”. De allra flesta är skattefinansierade.

Ett exempel. Folktandvården i Uppsala län är ”hbt-certifierad”. Det innebär att folktandvårdens kliniker i bland annat Almunge, Bålsta, Dragarbrunn, Gottsunda, Heby, Knivsta, Tierp, Årsta, Örsundsbro och Östhammar nu anslutit sig till ett ”hbt-perspektiv”.

Man kan ju undra: när och hur och varför blev det viktigt att ha ett homo-/bi-/trans-perspektiv på karies, rotfyllning, tandsten?

Nicolaigårdens förskola i Stockholm är också en ”hbt-certifierad” institution. Chefen Lotta Rajalin intervjuas i tidningen Världen idag(21/3) och säger:

”Vi jobbar inte med det biologiska könet över huvud taget, utan med genus, den kulturellt tillskapade könsrollen.”

Med detta perspektiv är det självklart att det könsneutrala pronomenet ”hen” (istället för han och hon) ingår i pedagogiken. Personligen använder hon ordet ”hen” när någons köns- tillhörighet är ”betydelselös eller okänd”.

Undrar: finns det en sådan tulipanaros?

Hon säger vidare att intresset från ”utlandet” varit stort för den svenska genuspedagogiken. Men vad tycker de? Svar:

”I Ryssland ser man det som att vi sysslar med barnexperiment. Danmark genomgår en väldigt könssegregerad period just nu. Fransmännen ser oss som märkliga men spännande, medan italienarna tycker att vi bara är konstiga.”

Men det finns ljus i det internationella genusmörkret: ”I Norge och Island är man intresserad av vår verksamhet.”

Vad ska man tro? Kommer det här att skapa om människan? Tror jag inte.

Under det tidiga 70-talet (vänsterns glansperiod) lanserade Verdandi en serie tecknade barnböcker avsedda för bland annat dagis och ”småskolan”. Kraftfulla vuxenförsök att indoktrinera barnen och skapa ”en ny människa”.

En av dem berättade om elaka kapitalister i Kina som förtryckte folket. ”Men så kom Röda Armén och tog från de rika och delade ut det till det fattiga folket.” Kinesiska barn läser Maos lilla röda och utbrister: ”Vi beundrar Mao.” Läskigt. Men mycket få av de svenska barn som utsattes för detta är idag hängivna maoister.

En annan bok för dagis och skola från 70-talet visar bilder på barn med ungefär samma frisyr och samma kläder, byxa och tröja. Text: ”Klas är pojke och Ann är flicka. Det hörs på namnen eller hur? Men kan du se vem som är vem?” Idag vet vi resultatet: pojkar och flickor blev inte lika varandra som bär. Snarare tvärtom.

Vi har säkert inte sett slutet på hen-pedagogiken. Förr eller senare kommer någon att komma på att det är fel på orden bröder och systrar och istället föreslå det könsneutrala bröster.

Men det finns tröst. Pedagogiska konstigheter kommer och går. Och sunda förnuftet har en tendens att bestå.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/inte-latt-att-skapa-ny-manniska_6950555.svd