Det börjar dra ihop sig. Hur skall man rösta? Förr i tiden var svaret självklart. Man röstade efter klass och gammal vana. Idag är det annorlunda. Inte för alla, men för många.

Tag ”direktörerna”. Förr såg man företagarna som folk med cylinderhatt och fet cigarr som självklart röstade höger.

Idag verkar de rösta precis hur som helst. Direktör Ulvaeus i Abba stöder Gudrun Schyman, hon som bränner tusenlappar i solidaritet med de fattiga. Mångmiljardären Carl Bennet tycks fortfarande förälskad i socialdemokratin. Finansmatadoren Mats Qviberg , som för några år sedan lät avbilda sig som en finansiell Lenin, har hamnat i finansiell själanöd och låter meddela att han avser att rösta på KD.

Tag ”arbetarna”. Förr avbildades de på de rödas valaffischer som män med svällande muskler som lyfte de röda baneren mot framtiden. En sådan affisch skulle idag få nationen att kikna av skratt…

För idag är en stor del av arbetarklassen välmående medelklass. De är mer intresserade av gräsklippare och sin egen lilla täppa än av nationell och global klasskamp. Många röstar borgerligt. Allt för många röstar på SD.

Tag FP. Det fanns en tid då man sade att FP var ett parti för veliga skollärare. ”Att vara liberal är att vara kluven”. Idag kvarstår skolfrågan, men veligheten är som bortsopad. Idag klandrar man istället partiledaren för att militaristiskt peka med hela handen och ge (allt för) tydliga order.

Tag De gröna. Det finns som bekant två partier som kallar sig gröna. Jag skulle kunna tänka mig att rösta på ett av dem. Inte primärt på grund av den gröna färgen. Utan därför att ett av dessa partier har en ledare som imponerat i en svår krissituation. Och det var verkligen inte Maria Wetterstrand.

Kom ihåg krisen för Saab. Mona Sahlin gjorde en avstickare till Trollhättan för att få tillfälle att synas på bild. Hon fick frågan: varför är du här? Synbart mycket nöjd svarade hon: ”Vi behöver finnas där som stöd… eftersom de har det tufft just nu” ( Aftonbladet 2/12-2009).

Hon försökte uppträda som tröstnapp för arbetarna och tjänstemännen på Saab. Och vad gjorde gröna Wetterstrand, som alltid och på alla sätt vill motarbeta bilism? Hon gömde sig i Monas skära kjolar.

Och vad gjorde Maud Olofsson? Hon bidrog till att rädda Saab och jobben. Det är stort.

Tag KD. Jag är övertygad om att många fler än fyra procent i huvudsak delar många av deras grundläggande värderingar. Man kan kalla det ”folklig konservatism”. Åtta-tio procent av väljarna borde vara möjligt. Men av något skäl blir det inte så. Vad beror det på? Statsvetaren Marie Demker sade i veckan att ”KD har släppt sin profil” och att väljarstödet skulle öka ”med en socialkonservativ profil”. Kan det ligga något i det?

Så. Hur skall man rösta? För mig är valet lätt. Jag röstar inte på partiledares karisma, inte på partistorlek, inte på ståndpunkt i någon enskild fråga. Jag röstar på att Sverige skall få en fortsatt borgerlig regering. Det innebär att jag denna gång kommer att taktikrösta. Och hoppas att de i nästnästa val skall förstå att de måste bilda en valallians.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/jag-gar-inte-efter-karisma-i-valet_5133539.svd