Är det dags att lämna Svenska kyrkan? Frågan kommer upp gång på gång. Dels från sådana som tillhör kyrkan men inte brukar besöka henne, de som tycker att det alltid bråkas i kyrkan, och att man dessutom kan spara en slant genom att lämna. Dels från djupt troende som anser att Svenska kyrkan urartat till något som bara avlägset påminner dem om kristendom.

För min del började jag fundera på frågan när jag under 1990-talet successivt började förstå att Svenska kyrkan styrs av politiker, som ofta inte ens tror på Gud. Det fortsatte när jag började förstå att en del ledande företrädare för Svenska kyrkan tycker illa om delar av Jesu budskap och vill skrota delar av Bibeln.

Jag upplevde dåvarande ärkebiskopens entusiasm inför Ecce Homo-utställningen i Uppsala domkyrka som chockerande, för att uttrycka det milt.

Som rätt erfaren journalist förstod jag dessutom att detta bara var ett första steg. Jag började uppleva att delar av ledningen höll på att förvandla kyrkan till en sekt.

Denna process kulminerade – för denna gång – när Kyrkomötet härförleden beslutade att öppna äktenskapet även för samkönade par.

Drivande kraft bakom denna långa utveckling är en ohelig allians mellan å ena sidan vissa (men inte alla) toppfigurer i den kyrkliga ledningen, å andra sidan politiker i kyrkomötet. En undersökning redovisad i bland annat tidningen Dagen (16/9) visar att två tredjedelar av de politiker som bestämmer över Svenska kyrkan inte instämmer i påståendet ”Bibeln är Guds ord och utgör grund för kyrkans tro”.

Tillsammans har denna oheliga allians steg för steg drivit kyrkan fram till en punkt där allt fler anser det tveksamt om man längre kan betrakta Svenska kyrkan som en kristen kyrka.

Tanken svindlar. Frågorna tränger sig på. Varför blev det så här? Varför väljer så många personer i prästskrud (men inte alla) att gå i ledband hos folk som inte bär korset på rockuppslaget, utan partimärket? Hur gick det till när vi fick ett styrande skikt i Svenska kyrkan som allt oftare reviderar ord från Jesus, Paulus och Bibeln – och allt oftare lutar sig mot Jonas Gardell och Helle Klein i Aftonbladet.

Borde det inte stämma till eftertanke att deras mixtrande med det kristna budskapet väcker jubel på ledarsidan i Aftonbladet och sorg på ledarsidan i kristna tidningar?

Jo. Det borde vara så. Men så är det inte. Och det är just detta som är problemet. De tycks allt oftare föredra gillande från Gardell och Aftonbladet framför de traditionellt kristna i kyrkbänkarna.

Utvecklingen får säkert en hel del att fundera på att lämna Svenska kyrkan. Jag själv har bestämt mig för att stanna kvar. För att stödja de biskopar och präster som försöker stå emot sekulariseringen och politiseringen inom kyrkan. För att i enkelhet solidarisera mig med de fromma i kyrkan. Jag säger som en del andra: jag stannar tills de kastar ut mig.

Till sist vill jag för ordningens skull tillfoga att det är utomordentligt om homosexuella önskar bilda familj och om de söker Guds välsignelse. Det är inte det saken handlar om, utan om kyrkans bestånd som kristen kyrka.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/kolumn-goran-skytte-jag-stannar-tills-de-kastar-ut-mig_3764083.svd