I tisdags möttes Jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström och folkpartiets taleskvinna i jämställdhetsfrågor, riksdagsman Tina Acketoft, i en debatt i TV4 (Nyhetsmorgon 25/10.) Jämställdhetsombudsmannen avbröt henne minst sex gånger, försökte ta ordet från henne, han talade dubbelt så länge som hon (han 4,15 minuter, hon 2,15). Försökte, kort sagt täppa till truten på henne. Och det var en uppvisning i klassisk så kallad manlig härskarteknik.

Jämställdhetsombudsmannen använde alla de knep och uttryck som man undervisar om på jämställdhetskurser mot manliga härskartekniker. Förutom långpratande och avbrytande även en ström av bossiga, nedsättande och förringande anmärkningar, liksom i förbigående: ”det borde du faktiskt känna till nu blandar du ihop två saker du får hålla isär”.
Trots att han talat dubbelt så länge som hon, säger han: ”om jag kunde få säga”. Han till och med pekar med hela handen.
Tina Acketoft är en rutinerad politiker, och klarar
säkert sådant där. Men det är intressant att se att just JämO omedelbart tillgriper dessa härskarteknikens grunder så fort han känner sitt revir hotat.

Och vad är det då Tina Acketoft har gjort? På vilket sätt har hon förbrutit sig för att förtjäna denna behandling?
Svar: hon har kritiserat Jämställdhetsmannens insatser. Under rubriken ”Propagandamaskinen Borgström” har hon i Göteborgsposten (24/10) bland annat uttalat:
Under Claes Borgströms ledning har JämO blivit allt mer politiserat. ”Claes Borgström driver ett opinionsarbete som på punkt efter punkt ensidigt delar åsikter med vänsterpartiet och socialdemokratin. JämO har blivit ett organ som driver vänsterns syn på feminism och jämställdhetsarbetet.”
Hon exemplifierar: för arbetstidsförkortning som jämställdhetsreform. Stöd för kvotering till bolagsstyrelser. Subventionerade hushållsnära tjänster urholkar jämställdheten. Uttalat stöd för individuell föräldraförsäkring.

Mot detta säger Borgström: detta är fullständigt taget ur luften. Han tar inte partipolitisk hänsyn. Om hans inställning i en rad frågor råkar sammanfalla med vänstern, det spelar inte någon roll. ”Att påstå att jag är politisk är rätt uppseendeväckande.”
Nå. Kanske inte helt. Låt oss se.
Han tillträdde år 2000. Tillsattes av dåvarande jämställdhetsministern Margareta Winberg. Bara det säger tyvärr rätt mycket.
Han har uttalat: ”att vara Jämställdhetsombudsman är att leda en befrielserörelse.” Språkbruket säger en hel del.

På en ”gala för feminism” i april blev han utnämnd till ”Fröken Feminist 2005”. På samma gala förkunnade Gudrun Schyman att hon samma dag bildat Feministiskt Initiativ, Fi.
Fi vände sig för övrigt sedan till Borgström och bad honom bli medlem i styrelsen för Fi. Vilket han dock avböjde. (Dum är han inte.)
Han rekryterade en pressekreterare till JämO som tidigare var Gudrun Schymans pressekreterare.
Men tyngst av allt är naturligtvis det Tina Acketoft blixtbelyser: att han på punkt efter punkt för socialdemokratins och vänsterns politik.

Man skulle faktiskt kunna säga, att med Claes Borgström som Jämställdhetsombudsman, behövs det ingen jämställdhetsminister som Jens Orback.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/jamo-tystar-med-harskarteknik_472013.svd