I en vecka strömmade mejlen in efter min förra kolumn om medierna och Pridefestivalen. Sammanlagt kom över 300 brev. Innehållet är intressant. Man accepterar godmodigt att det finns människor med annan sexuell läggning. Men man ogillar att traditionella former av samlevnad (som man uppfattar det) allt oftare framställs som udda, avvikande. En av dem skriver: ”Jag vill inte leva i ett samhälle där homofobi breder ut sig. Men inte heller i ett samhälle där heterofobi blir norm. ”

Det finns en oro att traditionella normer trängs undan till skamvrån. Man känner sig främmande i ett samhälle där mycket få i medierna tycks ifrågasätta Tiina Rosenbergers moralpredikan om ”rätten att ha sex utan kärlek när andan faller på”. Medan det anses provocerande att till exempel säga: ”Det är naturligt att ha en mamma och en pappa.” (Kapitelrubrik i Ola Nilssons bok För äktenskapet – i tiden).

Journalister fungerar som grindvakter. Vi bestämmer vilka och vad som ska släppas igenom ut till publiken – och vilka och vad som skall hållas tillbaka genom att man stänger grinden. Det är inte en naturlag att vissa värderingar förtigs och andra hyllas. Det beror på att enskilda journalister gillar vissa värderingar och ogillar andra och att de sedan uppträder i flock.

Det är då det plötsligt kan uppstå en devot inställning till vissa företeelser, vissa värderingar. Medan andra plötsligt hamnar på svarta listan och blir föremål för spott och spe, tystnad och förlöjligande.

Söndagen den 10 augusti hade Expressen ett mittuppslag där tio kvinnor sitter på knä i en ring, nakna. Bilden är tagen på en klubb där kvinnor och män samlas för att ha sex med varandra. Artikeln inleds med följande ord: ”Nakna kroppar i högar på golvet. Vilka som har sex går inte ens att urskilja.”

En intressant sak med denna artikel är, att den kvinnliga reportern vill upphöja detta till en ny norm. Överingressen lyder: ”Den nya sexrevolutionen är här. Svenskarnas sexvanor blir allt mer vågade – erotiken har flyttat ut ur sängkammaren.”

Det är så det går till. Den som skulle förespråka till exempel sexuell avhållsamhet före äktenskapet och sexuell trohet inom äktenskapet löper risk att framställas som bigott och ”unken”. Medan det är ”chic” och ”kul” och ”nytt” och ”fräscht” att påstå att massgruppsex är en ny svensk trend.

Jag är inte pryd. Inte oerfaren. Jag har sett ormgropar i verkligheten. Men jag är kritisk mot sexualiseringen och normrelativiseringen i medierna. Och det kan bero på att jag var med även på den tid då detta höll på att gå helt överstyr.

Det var på 70-talet. I sin bok Välfärdsåren påminner Göran Hägg om hur medierna spelade med i en extrem opinionsbildning: ”I tidningars söndagsbilaga kunde man läsa om mysigt familjeliv där mamman kom med kaffe till pappans och dotterns kärleksbädd.”

Därför sätter jag mig på tvären.

PS. Jag försöker besvara alla mejl. Denna gång går det inte, det skulle ta flera arbetsdagar. Jag ber att få tacka brevskrivarna på detta sätt. DS.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/journalister-fungerar-som-grindvakter_1570085.svd