Vad jag vet var det ingen eller nästan ingen av Dagens läsare som valde att kommentera tidningens toppartikel på sidan 1 den 29 mars. Där den nyvalde ordföranden för landets näst största parti, Håkan Juholt, förkunnade: ”Jag tror inte på Gud – men på kyrkan”.

Det kunde naturligtvis ha varit mycket värre. Partiet hade kunnat få en rabiat kristendomshatare av klassiskt socialdemokratiskt snitt på tronen. Som min avlägsne släkting, Axel Danielsson (1863-1899).

Han var jämte Branting en av ledarna i den unga socialdemokratin. Blev 1887 chefredaktör för nystartade tidningen Arbetet i Malmö. Han ansåg att kristen tro var ”koncentrerad folkdumhet” och att treenigheten var ”ett vidunder” (se Wahlbom, ”Socialdemokratins och kyrkans första möte”, Carlssons).
Men Juholt påminner mera om en annan ideologisk anfader, Arthur Engberg, socialdemokratisk kyrkominister på 30-talet. Han ville ”befria Sverige från kristendomen”. Kyrkan skulle användas för att sprida en ”ateistisk allmän religiositet”. Som minister förklarade han 1936: ”Låt oss till att börja med att avskaffa biskoparna och införa en kyrklig överstyrelse med en generaldirektör för Kungliga Salighetsverket.”
Det är denna socialdemokratiska tradition Juholt ansluter sig till när han i Dagen säger ”Jag tror inte på Gud, men jag tror på kyrkan”.

I denna tradition ser man Svenska kyrkan som ett användbart politiskt instrument. Men nuförtiden uttrycker sig socialdemokratiska politiker sällan eller aldrig så rakt på. I stället talar man hellre, till exempel, om sin respekt för kyrkans sociala arbete.

På denna punkt är Juholt tydlig. Han talar om sin farmor som gick bort, 97 år gammal. Hon var både socialdemokrat och medlem i Svenska kyrkan. ”Men det var faktiskt Svenska kyrkan som satt med henne, i form av prästen som höll henne i handen.”
Detta är det angivna skälet till att han återinträtt i Svenska kyrkan. Jag är övertygad om att hans känslor är äkta. Och att en del kan uppfatta det som gulligt.

Men det är inte enbart gulligt. För det är också ett led i en mer än hundra år gammal socialdemokratisk strategi som går ut på att avkristna Svenska kyrkan och omvandla henne till en samhällelig serviceinrättning. Som dagis. Som äldrevården.

”Jag tror inte på Gud. Men jag tror på kyrkan.” Just de orden är kolossalt avslöjande – troligen utan att Juholt sjäv förstår det.

Motsvarigheten lyder så här: ”Jag tror inte på jämlikhet. Men jag tror på Socialdemokratiska partiets Makt.”
Ni hör själva. Ett sådant budskap skulle vara fullständigt förödande.

Man kan inte vara socialdemokrat och samtidigt vara emot ”jämlikhet”. Inte heller kan man vara för den kristna kyrkan och samtidigt säga att man inte tror på Gud. Inte ens om man åberopar sig på farmor.

Varför reagerar inte Dagens läsare på Juholts utmaning? Varför är vi kristna ofta så tillbakadragna? Varför är vi inte (åtminstone ibland) som Jesus – som till och med slogs offentligt för Guds Rike på Tempelplatsen? Mot månglarna – och hycklarna.

 

http://www.dagen.se/kronikor/juholt-och-jesus-klarspr%C3%A5k-om-kyrka-utan-tro-1.126487