Jag äger lite aktier placerade i några svenska storbanker. Så jag är naturligtvis part i målet. Men nog tycker jag att det rent objektivt verkar som om några av storbankerna buskör systemet med bonusar. Inte bara utnyttjar, utan buskör.

Därtill kan man lägga att de förefaller vara gravt fartblinda. De ser varken varningsljus, diken, fallgropar eller stoppsignaler.

Plus att de häpnadsväckande nog verkar ha missförstått någonting som är grundläggande i kapitalismen: Det är direktörerna som är anställda för att skapa vinster till företaget och aktieägarna – det är inte företagen och deras ägare som till sista droppen skall fungera som mjölkkossor åt de anställda direktörerna, mäklarna och analytikerna. Det är ägarna som tar de ekonomiska riskerna, inte de anställda i toppen.

Jag vill inte stämma in i ett ensidigt råskäll. För jag vet att bra ledare är guld värda. Sedan tio år tillbaka har jag jämte allt annat arbetat som rådgivare åt koncernledningen i några mellanstora företag med cirka tusen anställda. Jag har där sett att skillnaden mellan en bra direktör och en mindre bra kan äventyra företaget, likaså att skillnaden mellan en medioker ledare och en genial ledare kan rädda krisföretag, kan omvandla förluster till livgivande vinster. Bra ledare skall naturligtvis ha bra betalt för detta.

Det är dessutom så att skillnaden mellan en medioker ledning och en stark ledning blir särskilt betydelsefull i kristider. Ett företag med svag ledning är prisgivet när det blåser orkan, så som det gjort under senaste lågkonjunkturen. Ett företag med stark ledning förmår utnyttja krisen och stormvindarna för att sätta ny kurs, se nya möjligheter.

Därför ska en stark ledning i ett starkt företag naturligtvis ha bra betalt för detta – även om krisen innebär att företaget momentant minskar sina vinster. Det är således inte i sig ett argument mot bankerna att de delar ut bonus trots att vinsterna faller.

Men… när man lägger samman allt som framkommer, dag efter dag… då blir det för mycket. När bankerna fryser utdelningen till aktieägarna OCH lutar sig mot statliga garantier OCH kräver nya pengar av aktieägarna i stora nyemissioner OCH låter bonusutdelningarna bli större än företagens resultat…

Då brister det, inte bara för Göran Greider och Aftonbladet, utan också för kapitalismens bästa vänner, också för näringslivsprofiler som brukar försvara bonussystemet. Skagen Globals stjärnförvaltare Filip Weintraub fräste häromdagen ”idioter” om bankerna ( DI 13/1). Dagen därpå varnade två av näringslivets mest högprofilerade bonusförespråkare, Olof Stenhammar och Peggy Bruzelius, bankerna.

Peggy Bruzelius i DI 14/1: ”Jag brukar vara en försvarare av bonusar, men i det här fallet har jag stor förståelse för kritiken.”

Det är ju skillnad mellan kapitalism och rövar- och roffarkapitalism; det är skillnad mellan nödvändiga ekonomiska incitament och vulgär girighetskultur. Särskilt obehagligt är det att de kör så hårt trots att de vet att det finns politiska risker. Det är precis som om de tänker ”siste man släcker ljuset”.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/kapitalism-eller-roffarmentalitet_4099641.svd