De fattigas vän

Min förra kolumn (2/10) hade rubriken ” Kärlek till kapitalismen”. En del av läsekretsen prisade detta budskap. Andra var mer tveksamma. Några var rent avståndstagande. Någon jämförde mig med vita slavhandlare i Afrika på 1800-talet.
Begreppet ”kapitalism” är således laddat. Att älska kapitalismen är inte självklart positivt, inte ens för alla som läser Svenska Dagbladet.
Jag dryftade detta med en god vän. Han sade: ” Det är inte så konstigt. Inte ens svenska kapitalister tycker om att kallas kapitalister. De vill bli kallade entreprenörer och företagare. Men de skyr ordet kapitalist.”
Vid samma tid (13/10) utkom Aftonbladet – på ledarsidan fanatiskt socialdemokratisk och puritansk, på övrig plats hängiven de mest absurda uttrycken för vulgär kommersialism – med en bokrecension som under rubriken ”Skräckslagen medelklass” förkunnade följande:
”I ett avreglerat samhälle är vi alla slavar under kapitalismen”.
Det är naturligtvis inte sant. Men det är gängse populistisk
vänsterretorik.
Det finns inte en dag då etablissemangets medier inte bespottar ordet kapitalism hundra gånger. Inte en dag då man inte kan läsa uttalanden av nyrika socialistiska författare och gitarrspelare som lever på att avhåna de kapitalistiska marknadskrafter som gör dem rika.
Och man undrar, naturligtvis, hur det kan komma sig.

Sverige var för 150 år sedan ett av de fattigaste länderna i Europa. Vi var efterblivna, uthungrade. En stor del av vår befolkning tvingades utvandra, i huvudsak till USA. Vi höll på att gå under i fattigdom, elände och superi.
Det var kapitalismen som räddade oss. Det var djärva kapitalister som byggde ett helt nytt samhälle. Och det var detta nya kapitalistiska samhälle som lade grunden för en ny politisk rörelse, socialdemokratin.
Man tycker således att vårt folk borde hylla och prisa och välsigna sin räddare, kapitalismen. Men så är det inte. Man förnekar och bespottar. Särskilt de som tjänat på kapitalismen. Så kallat radikala författare. Välbeställda radskrivare
i partiets tjänst. Med flera av samma sort.
Jag tror att vi andra bör gå till motangrepp. Det är tid att ge dem svar på tal. Det går inte längre att huka sig.
Nej, kapitalism är inte att sälja knark i Latinamerika. Nej, kapitalism är inte att sälja horor i Östeuropa.
Kapitalism är något helt annat. Kapitalism är det som utvecklade Sverige från ett fattighus till ett – i vart fall under perioder – välmående land. Kapitalism är den enda form av ekonomi som kan gynna befolkningen i den del av världen som i dag är fattig.
För den som tvivlar kan det vara nyttigt att läsa Anthony Sampsons bok om hur Nelson Mandela lämnade sin position som kommunist för att i stället bejaka marknaden och kapitalismen.
Innebär det att kapitalismen är felfri? Naturligtvis inte. Kapitalismen måste ständigt korrigeras för att fungera maximalt bra för alla. Men det är något helt annat än det socialistiska slagordet ”krossa kapitalismen”.

Socialisterna säger att vinst är fult. Men vi bör säga som det är: kapitalistisk vinst är
det enda som leder till en långsiktig utveckling, för företag, och för människor som i dag är fattiga. Kapitalistens profit ger mat på bordet för den fattige.
Dessa sammanhang var tidigare självklara, även för socialdemokrater. Därför samarbetade socialdemokraterna med kapitalet och kapitalismen. Endast anhängarna av sovjetisk kommunism var emot.
I dag är den sovjetiska kommunismen stendöd, utom i vissa kretsar. För oss andra finns en historisk lärdom.
Socialism skapar fattigdom. Kapitalism skapar utveckling. Och vi bör säga det. Rakt ut.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/karlek-till-kapitalismen-2_168369.svd