Företagande i Sydafrika

Jag skriver detta en underbart vacker morgon i KwaZulu, zulufolkets land i nordöstra Sydafrika. Jag är här för att göra en dokumentär film om ett svenskt företagsprojekt, och jag känner att denna film håller på att utveckla sig till en i Sverige kanske inte helt politiskt korrekt hyllning till kapitalismen och till arbetets ära.
För att göra en lång historia kort.
Dan Olofsson växte upp i ett materiellt enkelt hem i Malmö. Hans pappa var pastor i en frikyrka.
Han blev så småningom företagsledare. På åttiotalet startade han sitt första egna företag. Detta företag, Sigma, växte snabbt till 3 500 anställda. Det introducerades på börsen, och den fattige pastorns pojke blev plötsligt mycket rik. Som mest var Dan Olofssons aktier värda cirka 4 miljarder kronor.
Så fyllde han femtio. Funderade som många 50-åringar på livet. Vid den tiden reste han till Sydafrika för att jaga. Kom till KwaZulu. Det är ett av de fattigaste områdena i Sydafrika, svårt plågat av arbetslöshet och
aids.
Han blev förälskad i landet. Köpte ett område mark. Lika stort som Malmö. Det var då en boskapsfarm. På området fanns 2 500 kor och fem människor. Alla stora vilda djur var utrotade.

På detta område har han nu byggt en mycket exklusiv safarianläggning, Thanda Private Game Reserve. Han har köpt och inplanterat 2 000 stora vilda djur: bufflar, lejon, elefanter, giraffer, noshörningar, alla sorter.
I dag har 200 människor arbete på denna anläggning. Nästan alla är svarta från olika delar av provinsen. Plus ett antal daglönare från byarna runtomkring.
Jag har de senaste månaderna gjort en dokumentärfilm om detta projekt. En del i filmen visar hur Dan Olofsson jobbar. Han kommer hit, inspekterar, gör långa listor över sådant som måste rättas till: gör det, ändra det, riv, bygg, måla om
Han pekar med hela handen. Och varje gång han pekar är det någon som får ett jobb att göra. Och varje gång någon får ett jobb är det fem andra som får mat på bordet. Jag menar det, bokstavligen.
Det är då man känner,
ja, kärlek till kapitalismen.

Det är just detta stora samband mellan å ena sidan den kreativa företagsamheten och å andra sidan välfärd som många har glömt i Sverige. Välfärd kommer inte från politiker. Det är bara och enbart företag och företagande som kan skapa grund för välfärd.
Om ett folk glömmer detta samband, så som håller på att ske i Sverige, kommer välfärden i detta land förr eller senare att gå under.
Här i KwaZulu är sambandet tydligt. Utan kapitalister, företagare och entreprenörer som får idéer och bygger har folket vare sig sysselsättning eller mat.
Hos oss tycker socialdemokratiska välbeställda toppolitiker att vissa arbeten är ”skitjobb” och ”pigjobb”. I deras värld är det välfärd att slippa jobba för brödfödan. Och då får man också ett samhälle där allt fler människor tycker att de har rätt att hellre vara utan arbete än att arbeta, att hellre stanna hemma än att gå till jobb.

Den socialdemokratiska överklassens tal om ”skitjobb” är ett uttryck för elitens arrogans och nedlåtenhet.
Det är tydligt i Sverige, och blir naturligtvis ännu tydligare här nere i Zululand.
Jag intervjuar Nozipho, servitris, vad det betyder för henne att ha ett jobb. Hon ger hela lönen till sin mamma, som i sin tur har elva barn att försörja. Jag frågar Gloria, som är städerska. Hon säger: ” Jag kan ge mina barn utbildning så att de kan få ett bra arbete”. Vad är ett bra arbete? ”Doktor, advokat, på kontor.”
Deras framtid beror inte på människor som talar om solidaritet. Den är beroende av att det finns människor som – i likhet med t ex Dan Olofsson – skapar jobb och gör solidaritet.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/karlek-till-kapitalismen_166169.svd