En del – så kallad allmänhet, läkare och journalister – har intresserat sig för det faktum att min hjärna mycket snabbt återhämtade sig efter det att jag i april fick tre strokes på tolv timmar.

Vid den här tiden för exakt fem månader sedan kunde jag varken gå, stå, äta, läsa eller skriva. Sedan dess har jag skrivit en ny bok och lämnat den till förlaget, jag gympar, reser, arbetar.

Jag får ofta frågan hur det gick till. Detta intresse hänger samman med att 30 000 personer drabbas varje år av stroke. Därtill kommer de anhöriga som berörs, totalt kommer sannolikt cirka hundratusen människor i en ny, första kontakt med stroke varje år. Det är en av våra stora folksjukdomar, ändå är det ganska tyst om den.

Redan under denna korta tid jag själv varit en ”strokis”, har jag mött en mängd okunskap och villfarelser om sjukdomen hos både mig själv och hos andra.

Vanligast: tron att stroke enbart träffar äldre män som levt hårt och stressat mycket. Denna tanke nyanserades avsevärt redan när jag såg mig omkring på rehabkliniken: äldre män, javisst – men också unga och medelålders män – och kvinnor.

Jag inbjöds till samtal om stroke i Efter tio i TV4 hos Malou von Sivers, och fick där möta Annika Grundfors. Hon fick sin stroke när hon var 34 år och trebarnsmor.

Vidare: stroke är ju en skada på hjärnan, och innan jag själv drabbades tyckte jag att det lät mer eller mindre obotligt. Jag tror att detta är en vanlig föreställning.

Därför skall jag passa på att här ge lite glad information.

Redan 2009 sade Christian Blomstrand, då professor i neurologi vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg:

”Forskningen visar tydligt på att hjärnan har en enorm möjlighet att återhämta sig och skapa nytt. Till och med efter en kraftig stroke, då många upplever att ‘nu är livet slut’. Det är det inte, det finns mycket stora möjligheter för hjärnan. ”

I TV-programmet Efter tio med Malou träffade jag professor Miia Kivipelto, minnesforskare på Karolinska. I programmet säger hon att ”ganska ny” forskning visar att hjärncellerna genom träning på olika sätt kan ”börja prata med varandra” igen.

Nils Wahlgren, överläkare och professor vid Karolinska Institutet och ett av de tyngsta namnen inom svensk strokebehandling berättar för mig:

”Svensk strokebehandling har sedan 2005 genomgått en revolution. Det är en mycket allvarlig och stor folksjukdom. Men jag vill ändå ge en optimistisk bild. Vi har på kort tid fått otroligt mycket bättre behandlingsmetoder. Hela vårdsituationen har ändrats radikalt.”

En del i denna utveckling heter ”mekanisk blodproppsutdragning”, kallas populärt ”korkskruvsmetoden”, eftersom operationsinstrumentet i början liknade en korkskruv. Den har givit spektakulära resultat men finns än så länge huvudsakligen i Stockholm, Göteborg och Malmö/Lund.

Jag avrundar samtalet med Nils Wahlgren genom att pröva hypotesen att svensk sjukvård i just detta avseende – stroke – är ”i världsklass”. Han svarar:

”Det tror jag man kan säga.”

 

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/korkskruven-ger-lysande-resultat_7621722.svd