Sedan några år tillbaka uttalar allt fler lobbygrupper och mer eller mindre offentliga personer att de av ett eller annat skäl känner sig ”kränkta”. Det började med extremfeministerna i Fi. Och det allra senaste i denna modetrend är: den ateistiska lobbygruppen ”Humanisterna” känner sig väldigt kränkta av att det ibland finns en Bibel i byrålådan på svenska hotell.

En av dem, Peder Palmstierna, beskriver i ett mejl till mig (12/4), sin vånda:

”Att finna en bibel på sitt hotellrum är att finna en påminnelse om att man förväntas vara kristen bara för att man råkar vara svensk. Det som jag förstår ur detta är att jag, som ateist, bör betraktas som en avvikare och inte riktigt svensk.”

Halledudanemej.

Hans lilla lobbygrupp arbetar precis så som Gudrun Schymans lilla lobbygrupp Fi gjorde i början av deras verksamhet. Och de får samma uppmärksamhet som Fi fick – i början. Till exempel fri tillgång till media och tv-soffor. Där de får gråta ut att de är eftersatta, tystade, och naturligtvis kränkta.

Deras senaste aktion är att de enligt egen utsago påverkat hotellkedjan Scandic att fatta beslut om att ta bort de förhatliga biblarna från byrålådorna på Scandic-hotellen. Och tanken var nog att det skulle rulla på som vanligt: de kristna är mesiga. I svensk debatt kan man hälla en hink skit över en kristen varje dag utan att riskera protest och motstånd.

Men inte denna gång. Någonstans här passerade man en gräns. Sådant händer jämt i den övriga politiska och intellektuella debatten. Plötsligt har det gått för långt, plötsligt ändras tonläget, infallsvinkeln.

Vad ”humanisterna” gör berör få. Men att de kan påverka vår största hotellkedja, Scandic, att ta bort Bibeln från hotellrummen: exakt där gick en gräns. Plötsligt började människor protestera. Och i det här fallet kan man sätta kraft bakom protesterna, nämligen penningens och marknadens kraft – och det är ett språk som ledningen för Scandic förstår.

Rent kommersiellt är Scandics agerande obegripligt. De har inte förstått att väldigt många svenskar är kristna. Väldigt många av dessa är till exempel affärsmän, och väldigt många av dessa kristna affärsmän bor väldigt ofta på hotell. Om Scandic tar bort biblarna är det en starkt negativ signal till dessa gäster.

Att ha Bibeln i byrålådan på rummet kostar Scandic noll kronor. Om de tar bort Bibeln kan man lätt få till stånd en bojkott bland till exempel kristna affärsmän, som ofta är organiserade i olika nätverk. Och det kan kosta Scandic miljonbelopp i uteblivna intäkter.

En avslutande reflexion: kanske börjar vi nå den gräns där kristna inte längre stillatigande accepterar att man dagligen häller en hink skit över just kristendomen.

Det finns tecken på att det är så. Bara ett exempel: den 5 april publicerades på Brännpunkt en artikel av kulturvetaren Bitte Assarmo. Huvudtanke: ”En verbal förföljelse av kristna genomsyrar Sverige. Demokrater borde oroa sig för den utbredda kristofobin, som mediala och politiska krafter underblåser.”

Det kom tusentals mejl till redaktionen. All time high. Och det innebär att den här frågan är brännhet. Inte för alla. Men för väldigt många.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/krankt-over-bibel-pa-hotellet_218025.svd