På kvinnodagen publicerade vår finansminister Anders Borg en debattartikel som på flera sätt är anmärkningsvärd (Sydsvenskan 8/3). Man faller i grubbel redan inför rubriken: ”Kvinnor arbetar för lite”. Säger som den där figuren i Lorry: ”Tänkte inte på det.”

Och frågorna hopar sig. Tänker de till exempel gå till val på parollen ”Kvinnor arbetar för lite”? Vilka tänker de sig då att vinna? Hundratusen hårt ansträngda dubbelarbetande kvinnor? Eller … inte kan det väl vara så att de vänder sig till gruppen hemmavarande orakade män i undertröja med ölburk i handen framför sportkanalerna på tv, som tycker att ”kärringen kan gott hugga i lite till”.

Skämt åsido. För det är verkligen ingen kul läsning. I vart fall inte om man råkar vara en av dem som röstade för en ny regering i förhoppning om att få slut på den gamla tidens politiska voodoo. Typ Sahlin. Typ Schyman. Typ hela det gamla gänget som kännetecknas av att de är missnöjda med hur folket är och tänker, och som i stället med påbud vill skapa ”den nya människan”.

Borg skriver, till exempel: ”Det finns en könsmaktsordning. Det vill jag ändra på. Jag är övertygad om att det är möjligt. Därför är jag feminist.”

Jag är far till två döttrar, en läkare och en jurist. Jag är morfar till tre barnbarn, alla flickor. Det är självklart att kvinnor skall ha lika rättigheter, möjligheter. Allt annat är absurt. Ändå reser jag ragg inför Borgs deklaration. Jag vill inte att finansministern i en borgerlig regering ska låta som någon av politikens queerdrottningar.

Han skriver, och läs orden långsamt: ”Redan små barn möts av olika förväntningar och tilldelas olika roller.”

Det låter ju som i vilket velourkollektiv som helst på 60- och 70-talet. Barn är viljelösa offer för det gammalmodiga könssamhällets förtryckare. Vad väntar härnäst? Lag om momsbefriade dockor till pojkar? Skattesubventionering av leksaksbrandbilar till flickor? Hela vänsterstolleriet i repris?

Vidare: ”De kulturella, sociala och strukturella mönster vi vant oss vid är betydligt svårare att ändra än skattesatser… Det ställer våra trygga traditioner på ända och tvingar oss att tänka om.”

Förlåt en borgare. När blev det till exempel fel med ”trygga traditioner”? När blev det ”tvingande” för borgerlig politik att ställa just ”trygga traditioner” på ända? När blev det en borgerlig politisk livsuppgift att störta till exempel ”kulturella… mönster vi vant oss vid” i gruset?

Och till slut. Det verkar faktiskt som om finansministern – i likhet med Bosse Ringholm och alla andra socialdemokratiska föregångare i finansen – tycks anse att vi medborgare lever endast för att med allt hårdare arbete dra in allt mera skattepengar till statskassan.

Överdriver jag? Då återgår vi till rubriken: ”Kvinnor arbetar för lite.” Frågar oss: hur motiverar han detta? Och då blir svaret så här: ”När kvinnor lönearbetar mer tar vi bättre till vara hela befolkningens kunskap och potential. Det leder till ökad tillväxt och gör landet rikare.”

Folket finns till för att göra finansministern lycklig. Tydligare kan det inte sägas. Inte ens av Bosse Ringholm.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/kvinnor-arbetar-for-lite-vacker-grubbel_978105.svd