Den unge svartögde georgiern skulle bli ortodox präst, skrev poesi, förförde kvinnor, rånade banker, hade ihjäl politiska motståndare, och blev så mångårig ledare för kommunistpartiet och härskare in i minsta vrå av Sovjetunionen. Hans georgiska smeknamn var Sosa, för hela Sovjetimperiet och för hela världen blev han känd som Josef Stalin.

Här i Tbilisi var han elev i ett ortodoxt prästseminarium för unga män. Byggnaden finns kvar. Det känns egendomligt att vandra omkring här. I entrén sitter en ung flicka, hon säljer ikoner och radband, bilder av Jesus och jungfru Maria.

Georgien blev mycket tidigt ett kristet land, redan på 300-talet. Kommunisterna på 1900-talet gjorde allt för att utrota kristendomen i landet. I dag på 2010-talet är kyrkan kanske mer livaktig än någonsin tidigare.

Jag var där under den ortodoxa påsken, som infaller senare än vår påsk. Jag mötte fullsatta kyrkor och kloster från 300-talet och framåt. Det var fullt med ungdomar med iphones i ena handen och biblar i den andra: vaxljus, tung rökelse, stor mystik.

Floden Kura flyter genom Tbilisi, delar staden i två delar. Promenaden utmed ena sidan av floden heter Stalinkajen. På andra sidan floden finns den breda George Bush Street samt en staty av ännu en tidigare president i USA: Ronald Reagan, han som gav bolsjevikernas Sovjet namnet ”Ondskans imperium”. Nu sitter han staty här i Stalins Tbilisi.

Överallt tycker jag mig se historiens finger.

Jag besöker en smutsig vin- och spritfabrik där en kvinna med gamla sovjetiska ståltänder försöker pracka på mig odrickbart vin med Stalin på etiketten. Jag besöker en ren, fin butik i en bensinmack, där utbudet är minst dubbelt så stort som i en ordinär mackbutik i Sverige.

Gång på gång hör jag orden ”Vi älskar USA, Nato och EU”. Det räcker med en titt på kartan för att förstå varför.

För några år sedan, 2008, befann de sig under åtta dygn i krig med några av sina grannar. Det var ett riktigt krig. Inget gatuslagsmål. Fienderna var inte ett gäng huliganer, utan tungt beväpnade förband.

Detta fysiska krig är slut. Men än i dag kan även en tillfällig besökare som jag se att kriget lever vidare, nu som ett propagandakrig, bland annat på några georgiska tidningars engelskspråkiga ledarsidor. Så vitt jag förstår påstår vissa av dessa ledarskribenter att de två unga terroristerna i Boston i själva verket var amerikanska agenter.

Alltsammans formar sig till en märklig och omtumlande upplevelse. Som vanligt känns det en aning dävet att komma hem till Sverige.

PS. Det finns en utmärkt bok för den som vill läsa om Stalin i Tbilisi: Den unge Stalin av Simon Sebag Montefiore (Prisma).

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/med-stalin-och-jesus-i-georgien_8231306.svd