Mitt liv som småföretagare

Jag har sammanställt en bok med ett urval av de kolumner jag har skrivit på denna sida i Svenska Dagbladet. Som ett litet experiment i konsten att vara företagare har jag inte lämnat boken till förlag, säljer den inte i bokhandel. I stället har jag producerat den själv, säljer den själv på nätet till ett litet urval potentiella kunder – de läsare som skrivit till mig. Och detta lilla experiment ger mig helt nya insikter i fascinationen med att driva ett företag.
Jag har drivit min verksamhet som aktiebolag sedan 1990. De första åren var enkla. Jag hade ett eget tv-program, utan ansträngning strömmade det in uppdrag och pengar. Jag behövde inte bry mig om elementära saker i företagande, kände inte ens till sådana begrepp som kundvård, marknadsföring, framförhållning, cash flow control, allt gick som på räls. I praktiken var jag som en anställd i lyxklass, med total trygghet.
Sedan kom kriserna. Jag lämnade tv. Förlorade alla pengarna i en börskrasch. Plötsligt var det
alldeles tyst. Jag fick inga nya uppdrag. Periodvis hade jag inte ens pengar till lön. Framtiden var ett enda svart hål av osäkerhet, otrygghet, rädsla.
I en sådan situation är det lätt att gå under, i självömkan, självförakt. Men Gud ske tack och lov hade jag en vän i näringslivet som hjälpte mig. Inte med pengar, inte med jobb, utan med råd. I grunden gick råden ut på följande: analysera vad du gjorde fel, analysera vad du gjorde rätt, dra slutsatser, och börja om på nytt.

Det var en svår process. Som intensiv terapi. Jag tvingades inse svåra saker om mig själv. Jag hade varit arrogant och högmodig. För att bryta detta var jag tvungen att gå ner på knä, att ödmjuka mig. Och jag kommer precis ihåg när detta fick sitt yttersta uttryck. Jag som år efter år hade intervjuat hela makteliten i tv inför miljonpublik, tvingades acceptera att intervjua Robinson-Åsa på ett torg för 800 kronor.
Det var tungt. Men det var vändpunkten. Från och med det ögonblicket förstod jag bättre vad som krävdes av just mig för
att i just min situation fungera som företagare. Sedan dess har det gått bra, på senare tid utmärkt bra. Och lärdomen är: det är svårt att bli företagare. I mitt fall tog det tio år.

Med denna bakgrund förstår jag lätt ett inslag på tv häromdagen som handlade om människor som tvingats bli företagare för att undvika arbetslöshet. Många som på detta sätt tvingas bli företagare upplever detta företagande som ett helvete. Man jobbar och jobbar, och får inte ut något. Man sliter som ett djur, men får inga uppdrag, inga kunder, och i slutändan kan man inte ens ta ut en lön.
Ändå finns det i varje sådant mödosamt och tungt företagande ett frö. Det är en tillvaro där agnarna skils från vetet. Plötsligt hittar någon sin väg. Och plötsligt blir företagandet en lust och glädje, ett sätt att förverkliga sig själv, en möjlighet att på egen hand skapa sig ett alldeles eget liv.

Och där är jag nu. Jag är en liten och tämligen fattig småföretagare, men själva företagandet har blivit som ett spännande äventyr. Att
skriva bra offerter, att hålla koll på kassaflödet, att vårda kundkontakter, att ständigt producera något nytt, att vara vaken och gripa tillfället i flykten.
Och just nu innebär detta alltså att på egen hand producera en liten bok. Att strunta i förlag och bokhandel. Man gör jobbet själv, för en bestämd potentiell kundkrets. Räknar på varje krona, in och ut. Kostnader för formgivning, tryckning, kuvert, porto: varje så kallad detalj är viktig.
Det är inte storstilat och grandiost. Det är basalt småföretagande. Och det är oerhört kul.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/mellan-himmel-och-helvete_136820.svd