Att vi i dag firar midsommarafton beror inte alls på att det i dag är midsommar, för det är det inte, hur man än räknar. Det beror på politisk klåfingrighet och en politisk vilja att höja sig själv över både Gud och Naturen. Och med glimten i ögat (eftersom det nästan är midsommar) kan man väl säga att det precis som vanligt är sossarnas fel.
Låt oss ta det från början.
Vi firar sedan urminnes tider midsommar av två skäl. Det ena hänger samman med naturens ordning: midsommar var midsommarsolståndet på norra halvklotet. Det andra skälet var knutet till vår kristna tro: midsommarfesten hölls till minne av Johannes Döparens födelsedag den 24 juni, ett halvår och en dag före Jesu födelse.
Allt detta är enkelt och välordnat: natur och tro. Det håller i nästan 2000 år. Sedan kommer en ny kraft, som inte bara jämställer sig med Gud och naturens ordning, utan som anser sig överordnad. Det är Socialdemokratiska Partiet i förbund med LO med stöd av Kommunisterna. Om man så vill: den nya tidens Fader, Son och
Helige Ande.

Den nya treenigheten såg ett problem med Naturens och Guds ordning: midsommar kunde infalla på en söndag. De betraktade detta som ”orättvist”, för då skulle den del av befolkningen som är medlemmar i LO inte få en extra arbetsfri dag.
Denna tanke var dem outhärdlig. Därför beslöt de om förändring av ordningen. Midsommar skulle inte längre firas vid midsommar, ej heller till minne av Johannes Döparen. Midsommardagen skulle från och med 1953 firas på lördagen i veckan efter midsommarsolståndet. På så sätt skulle LO:s medlemmar alltid garanteras en extra arbetsfri dag.
Fint uträknat. Men några år senare införde de en ny arbetsfri dag: lördagen. Då blev midsommaren plötsligt värdelös, i betydelsen arbetsfri dag. Men då infördes midsommarafton – dagen före den icke längre existerande midsommaren – som arbetsfri dag.
Så hej vips hade de eliminerat både Gud och Natur, men infört i praktiken två nya arbetsfria dagar i juni månad.

Midsommar är alltså inte midsommar. Midsommar är ännu en
uppfinning för att slippa arbeta. För min egen del brukar jag därför i protest arbeta denna dag – om den inte infaller på den riktiga midsommaren. Precis som jag alltid arbetar första maj – om den inte infaller på en riktig helgdag, söndagen.
Ty även första maj är ett påhitt för Maktens Parti att köpa sig röster. Ungefär 0,01 procent av befolkningen hyllar sig själv genom att demonstrera. De andra tar tacksamt – eller motvilligt – emot ännu en arbetsfri dag.
Själv sätter jag en ära i att alltid, av politiska skäl, arbeta på första maj. Jag kallar den dagen för ”Arbetets ära” – samma som namnet på en gammal socialdemokratisk staty i Malmö, som betonar vikten av att arbeta.
Och på samma sätt arbetar jag på ”midsommar”. Jag har inget behov av att bli ”fritidssosse”.
Fredagen den 23:e arbetar jag i protest. Lördagen den 24:e håller jag ledigt i solidaritet med Johannes Döparen, som blev halshuggen.
Konstigt? Nja. Inte konstigare än att vara sosse.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/midsommar-enligt-s_330340.svd