imageDen bibliska varningen är fullt berättigad och gäller var och en av oss.

 

De senaste veckorna har flera vänner hastigt avlidit. En föll när han gick nerför trappan mellan två våningar i villan, dog omedelbart. En gick upp på taket för att laga något, föll, dog inom kort. En tränade motocross, vurpade, bröt nacken, dog omedelbart, 69 år, som jag.

Två andra har de senaste dagarna fått besked: de har malign cancer.

Så har det åter bekräftats: snar död är i varje ögonblick en möjlig realitet. Vi har ingen ”rätt” att leva tills vi dör en ”naturlig död” av ålderdom.

De senaste tio åren har jag ett stort antal gånger varit nära döden. Några få exempel: Påkörd av bil vid två tillfällen, på cykel och till fots. I Sydafrika biten av insekt som lade ägg i min kropp, det ledde till svår febersjukdom. En gång, också i Sydafrika, var jag sekunden från att gå rakt i gapet på ett lejon som låg utanför min dörr. För två och ett halvt år sedan drabbades jag av tre strokes inom tolv timmar.

Senaste exemplet: jag öppnade dörren för att gå ut. Utanför stod ett svart moln av ilska getingar som omedelbart gick till attack. De stack och stack, på några sekunder hade jag tolv stora röda svullnader runt halsen, där jag har inåtväxande struma.

Min läkare kommenterade: ”Om du varit det minsta allergisk hade du varit död nu – igen.”

Många väljer att blunda för att varje dag kan vara den sista, även kristna. Icke desto mindre varnar Bibeln gång på gång för just detta förhållningssätt. Två exempel: Matteus 24:37–44 och Lukas 17:26–37.

Inget av dessa två Jesus-ord är sockersött godis, det är beska, hårdföra varningar. Matteus skriver om Noas tid. Allt föreföll vara som vanligt, man åt och drack, gifte sig och blev bortgift – men plötsligt kom den stora floden ”och förde bort alla”.

Lukas är ännu mera målerisk och drastisk, han berättar om Lots tid: folk ”köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla”.

Låter det hela ”för mycket”? Det tycker inte jag. Betänk tsunamin och Haiti. Kommunismens och nazismens dödsmaskiner, de mordiska islamisterna i IS i dag, massmördandet i Rwanda för några år sedan. Betänk alla som dör av svält, brist på vatten, överflöd av sjukdomar.

Kanske tänker du: detta gäller bara andra, inte mig och oss. Men hur många i vår del av världen dör i trafiken på ett år, i miljörelaterade sjukdomar, hur många begår självmord, etcetera.

Och, återigen, vi kan dö av minsta lilla trivial orsak: falla ned från taket, bli biten av getingar.

Nej, den bibliska varningen är fullt berättigad och gäller var och en av oss: ”Håll er vakna.” Varje dag kan ju vara den sista – både för mig och för dig.

Psaltaren har en bön om detta:

”Herre, lär mig inse att jag skall dö och hur få mina tillmätta dagar är, inse att jag är förgänglig.” (Ps 39:5).

 

http://www.dagen.se/kronikor/mina-dagar-%C3%A4r-r%C3%A4knade-1.303415