Gästkrönika
Alla längtar efter omvändelse. Eller modifierat: de allra flesta längtar ibland efter omvändelse. Även hedningarna, de andligt likgiltiga och försoffade, även de som föraktar de kristna och hånar den kristna tron.

Detta är särskilt tydligt just nu, när vi ännu är i sviterna efter nyåret. Det är bara några dagar sedan miljoner sekulariserade svenskar stod där med glas i hand och lovade att i ett eller annat avseende börja ett nytt liv.

Man kan se det som ett uttryck för en kollektiv längtan efter omvändelse. Plötsligt känner hela nationen det som de kristna känner varje dag: längtan efter förvandling, nytt liv, mera ljus och klarhet.

Detta är en tanke som kommer till mig när jag läser två böcker skrivna av två gudsmän som – om än på olika sätt – betytt mycket för mig i min omvändelse. Den ene är katolsk munk, den andre är präst i Svenska kyrkan.
Prästen Fredrik Modeus fick en gång i tiden tjänst i en församling där ingen gick i kyrkan. Några år senare var kyrkan proppfull varje söndag. Bland annat berodde det nog på en särskild ton i tilltalet: vardagsnära, eftertänksam, konkret kristendom.

Samma ton finns i hans nya bok, ”Konturer av tro” (Verbum), som tar sin utgångspunkt i kyrkoåret. Först påpekar han att kyrkan firar nyår vid två tillfällen: första söndagen i advent då temat är ”Ett nådens år”. Och så nyårshelgen, då också alla andra firar nyår. Och då vi avger nyårslöften.

Ofta glömmer vi rätt snart bort våra nyårslöften. Bagatelliserar dem. Men, säger författaren: ”Jag tror tvärtom att nyårslöftet är viktigt. Det handlar ju om omvändelse.”
Karmelitbrodern Wilfrid Stinissen skrev 1994 en andaktsbok som heter ”Idag är Guds dag” (Libris). Den blev snabbt älskad av många, har utkommit i mängder av upplagor, blev en klassiker. Själv har jag läst den ett dussintal gånger.

Texten för den 1 januari påpekar milt att även i vår tid har de flesta en känsla för ”det hemlighetsfulla” som sker vid nyår. Då det gamla går över i det nya.

Han citerar Uppenbarelseboken 21:5: ”Se, jag gör allting nytt”, säger Gud. Även de som tror sig vara gudlösa upplever en aning av detta vid nyår.

”Gud ger dig nya möjligheter, visar nya vägar, ingjuter en ny längtan i dig.”
Jag tänker: ja, så är det. Men jag minns också den tid då jag ännu inte var omvänd.

Ja, jag lovade att sluta röka, dricka mindre, motionera mera. Men jag såg det mest som en moraliserande fråga om livsstil. Förstod ännu inte att det var Gud som gav mig en möjlighet.

Och värst av allt: på den tiden trodde jag att det helt och hållet var upp till mig själv att hålla dessa löften.

Inte konstigt att man ständigt misslyckades.

I korthet

 

http://www.dagen.se/kronikor/n%C3%A4r-alla-l%C3%A4ngtar-efter-omv%C3%A4ndelse-1.117398