”Varför hatar ni i din generation sossarna?” Frågan kom vid en släktmiddag från Jesper, 42 år, egen företagare, politiskt till vänster.

Jamen det gör vi väl inte, svarade jag försiktigt. ”Klart ni gör”, sade han. ”Se bara på Juholtaffären.”

”Men förlåt, det var ju Aftonbladet som drev den hårdast.” Ett argument han avfärdade med lätt hand: ”Äsch, Aftonbladet, de är ju inte riktiga socialister.”

Alltså, än en gång detta påstådda ”sossehat”. Denna gång vid en släktträff. Här duger det inte att svara med elaka one liners. Men ändå: jag håller inte med om talet om ”sossehat”. Och så försöker jag bena upp det på följande sätt. Juholtaffären drevs i första hand av klanstrider inom S. Plus av normal journalistisk blodtörst (vilken för övrigt i kontrollerad form är en viktig ingrediens i det demokratiska samhället).

”Men ni förlöjligar ju honom.” Nej, det är han själv som genom sitt uppträdande och sina ut-talanden förlöjligar sig själv och sitt parti. Vi behöver bara rapportera vad han säger och gör.

”Men du som är kristen ska väl inte använda hårda ord. Jesus var ju alltid mild.”

Nähädu. Jesus var alltid mycket radikal, och ibland mycket skarp i tonen. Ofta tilltalade han den tidens politiska makthavare – i synnerhet de som inte levde som de lärde – med ordet ”hycklare” (se t ex Matteus kap 23).

”Men visst är det så att du hatar sossar – det står ju så på nätet!” Jaja. Men nätet är som boken Dumskallarnas sammansvärjning.

Och allvarligt talat. Ordet ”hat” luktar nazism, kommunism, extremism, islamism. Jag tror det är svårt för de flesta svenskar – jag är en av dem – att känna ”hat” såväl mot personer som mot grupper.

”Men visst hatar ni sossarna?”

Suck. Skulle jag hata Tage Erlander? Ingvar Carlsson? Feldt? Den stackars Mona Sahlin? Du är inte klok. Bra människor, ambitiösa samhällsbyggare.

”Men Palme då?” Jaja. Han hade fel. Det var Palme som inledde nedmonteringen av det goda samhället. Och som polemiker var han rätt otäck.

”Alltså känner du hat mot Palme?”

Absolut inte. Han var överskattad, men det var omgivningens fel. Han var på många sätt misslyckad, eftersom hans politik ledde fel. Men man kan inte hata en broder eller syster i den demokratiska familjen, även om han eller hon stökar till det.

”Men, finns det då inget fog för talet om sossehat? Är det helt gripet ur luften?”

Nej, käre vän. Man måste medge att det finns en motvilja mot socialdemokratin. Jag delar denna motvilja. Men den är begriplig för att…

”För att?”

För att de blev makten. För att de bestämde allt. För att man måste ha partibok för att bli professor eller programledare i tv. För att de ville förbjuda parabolantenner och var emot allt nytt. För att de ville ta över de svenska företagen via fackliga löntagarfonder. För att socialdemokratin utvecklades till en övermakt. Och för att de gillade den bilden av sig själva. ”Det är vi som är makten.”

(För övrigt, sade jag tyst för mig själv, tror jag att vänsterns ”borgarhat” är mycket större än högerns ”sossehat”.)

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/nej-jag-kanner-inget-sosse-hat_6594028.svd