Det är alltid fascinerande att se hur det går till när socialdemokratin ändrar sig, lägger om linje. I huvudsak tycks förändringsprocessen följa två alternativa upplägg. Antingen bestämmer partiledaren typ Persson från den ena sekunden till den andra enväldigt att partiet härmed ändrar uppfattning, punkt, verkställ. Eller så beslutar ”rörelsen” att följa en viss linje, vilket man gör in i absurdum, ända till någon i denna rörelse säger ”men kejsaren har ju inga kläder”, varpå rosornas krig bryter ut, vilket leder till att de successivt lägger om kursen, dock utan att erkänna det. Det senare scenariot ser vi just nu utspelas i frågan om hushållsnära tjänster.

Det hela startade 1993 då Anne-Marie Pålsson, docent i nationalekonomi, lanserade idén att kostnader för hushållsarbete skulle kunna bli avdragsgilla. Etablissemanget i S gick i taket direkt, döpte avdraget till ”pigavdrag” och fördömde det. Socialdemokratiska kvinnoförbundets förbundssekreterare Pia Enochson utfärdade följande bannbulla:

”Pålssons åsikter är ett slag mot kvinnan. Vi är helt emot att subventionera hemarbete med skattemedel… Hela pigdebatten är ett slag mot den offentliga sektorn.”

De välbeställda socialdemokratiska tribunerna trodde säkert att de var smarta när de myntade begreppet ”pigdebatt” och ”pigavdrag”. Det gick hem i de röda salongerna.

Men det slog tillbaka. Det avslöjade en nedlåtande attityd till människor med vissa mindre ”fina” jobb. När högavlönade socialdemokratiska partigängare talade om ”pigor” kände man den unkna doften av klassförakt. Det hände att städpersonal – som kunde förväntas rösta rött – protesterade mot ordvalet.

Men S-ledningens motstånd fortsatte. År efter år. Opåverkat av verkligheten. Ända till den punkt där deras politik nådde det absurda. Vilket skedde under lågkonjunkturen 2008–9 då vi plötsligt fick massarbetslöshet. I den situationen fick hemservicesektorn luft under vingarna. 2009 förenklade regeringen skatteavdraget, efterfrågan ökade, och plötsligt hade nästan 12000 personer fått jobb inom hemservice. Mitt under brinnande lågkonjunktur.

Svarta pengar förvandlades till vita. Arbetslösa förvandlades till nettoinbetalare av skattemedel. Mer än 150000 personer som köpte tjänsterna befriades från en del av vardagens dubbelarbete – mest kvinnor. Men S lät som vanligt: nej, stoppa, hindra, avskaffa… Ända tills det plötsligt hördes en röst, som när den lille gossen i HC Andersens saga om kejsarens nya kläder nyktert konstaterar att kejsaren är naken.

Rösten kom från S-ordföranden i Stockholm, Mikael Damberg. Den 23/2 gick han i Rapport emot partilinjen och förklarade att han vill behålla avdragsrätten. Partihögkvarteret lät meddela att partilinjen gäller. Varpå Damberg den 24/2 svarade med en stor artikel på SvD Brännpunkt: ”Inte rimligt att slopa städavdrag.”

Dagen därpå möts Marita Ulvskog och Lars Stjernkvist – två tidigare partisekreterare – i P1 morgon, och trots att de tassar försiktigt är det klart att den ene är för och den andra emot.

En sak är säker: anden är ur flaskan.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/rosornas-krig-har-flyttat-hem_4340229.svd