SD har fortfarande­ väldigt mycket att bevisa.

Julia Kronlid, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna samt kristen sedan barnsben i Vetlanda, skrev den 21 april en artikel på Dagens debattsida med rubriken ”Jag är stolt kristen Sverigedemokrat”. Det framgår att hon i den kristna debatten känner sig utpekad som ”sämre kristen” på grund av sin partitillhörighet.

Hon tillhör ett parti som är tredje störst i riksdagen och i opinionsmätningar, men fortfarande oerhört kontroversiellt för väldigt många. Dessutom ett ganska nytt parti, därför fortfarande oslipat.

Det här ju inget nytt i de nuvarande riksdagspartiernas historia. Nästan alla har en smutsig byk i bakgrunden.

Socialdemokraterna var inledningsvis en härva­ av vänsterfraktioner – flera av dem antikristna, en del av dem politiskt revolutionära. Partiet var nära att hamna i ledningen för en socialistisk/ungkommunistisk revolution. Moderaterna startade som Högerpartiet. Ett parti för devot kungadyrkan,­ adel, jordägare, finansöverklass och direktörer. Med starkt motstånd (oavsett vad Carl Bildt och andra säger) emot införande av politisk demokrati. Centern kommer från Bondeförbundet, som under 1930-talet var fläckvis brunt. Med inriktning på den ”svenska folkstammen”.

Vänsterpartiet hade i senaste valet en slogan ”Vi är inte till salu”. I själva verket sålde detta parti­ i årtionde efter årtionde ut sig till kommunistiska Sovjetunionen­ och Komintern. Mer ”till salu” än alla andra partier tillsammans. Miljöpartiet gick i omvänd ordning. Startade som ett ostyrigt feministiskt gräsrotsparti. Utmålas nu som ”toppstyrt” och plattform för islamistisk verksamhet, som ligger väldigt långt från svensk feminism.

Pingstlegendaren Lewi Petrus startade Kristdemokraterna (KDS). Den tidens syndakataloger och detaljerade påbud om klädsel, hårknut och damhatt, dans och bio – allt detta var något som i dag skulle leda till omedelbar undergång för partiet och dess ledare.

Alla dessa partier har med tiden blivit ”avslipade”, i hög grad förändrade, i några fall nästan förvandlade.

Julia Kronlid hävdar att detta också gäller ”hennes parti”, Sverigedemokraterna. Ur artikeln den 21 april: ”Det man måste förstå är att partiet genomgått en förändring i grunden”. Om det är så är SD redan i dag ett ”avslipat” parti, dessutom förändrat ”i grunden”, nästan på väg att bli ”som alla andra”.

Men så är det inte. Det minsta man kan säga är att SD i dag fortfarande har väldigt mycket att bevisa för att kunna betraktas som ”rumsrent”.

Det är sant att vi sett förändringar i partiets framtoning i riksdagsarbetet. Men än så länge är de intimt förknippade med Jimmie Åkesson och hans team i toppen – och det säger egentligen mycket lite om vad som rör sig därunder. Där tycks det fortfarande mullra starkt av stämningar som ingen kristen borde vara ”stolt” över.

http://www.dagen.se/kronikor/smutsig-byk-i-manga-partier-1.724371