Hamas

Samma vecka som man börjar tala om att motsättningar mellan Fatah och Hamas kan leda till inbördeskrig, samma vecka som den palestinske presidenten Abbas försöker tvinga Hamas att överge sitt mål att utplåna Israel, bjuder den kristna folkhögskolan Sjövik in Hamas till ”seminarium”, och skolans rektor Lena Lönnqvist säger: ”Hamas förknippas alltför mycket med våld och terror ” (Dagen, 23 maj).
Rektor Lönnqvist i Sjövik vill hellre att vi ska beundra att Hamas driver ”skolor och sjukhus” än att vi ska bekymra oss om självmordsbombare och terror. Det må hon göra, men hon kommer inte att stå oemotsagd. Vi är ju några som kommer att påpeka att det i alla tider funnits våldsregimer som byggt motorvägar, skolor och sjukhus. Till exempel.
Sjövikskolans rektor vet hur det är. Israels politik liknas vid ”apartheid”. På sikt kan Staten Israel inte förbli en judisk stat. Och så vill ”många framstående Hamasledare ha fred och samförstånd”.
Enligt uppgift i Dagen (23 maj) ska seminariet bland annat handla om Hamas
framtid och de ”högerkristnas” roll i debatten om Israel och Palestina. I min förra kolumn, ”Broderskap (s) gullar med Hamas” (13/5), påpekade jag bland annat just detta, att den så kallade kristna högern ofta har en i grunden positiv syn på Israel, medan kristen vänster inte sällan är positiv till politiska krafter som i likhet med Hamas vill utplåna Israel.

Svar kom direkt. Bland annat från en namngiven person i ett namngivet företag i Stockholm som skriver följande: ”Du är inte annorlunda än alla dessa satans Judiska rövslickare.”
Det är starka krafter som nu börjar komma i rörelse i Sverige.
Bara för några veckor sedan trodde vi nog lite till mans att det i Sverige fanns mycket begränsad sympati för Hamas. Plötsligt blev det alldeles tydligt att det inom regeringskoalitionens partier tvärtom fanns uttalade sympatier för Hamas. Det visste vi inte tidigare. Men nu fick vi veta det. Efter en liten stund av häpen tystnad kom emellertid motangrepp från oss som inte gillar blodbesudlade
terrorister.

Och plötsligt hände det som så ofta händer i politiskt korrekt svensk debatt. Plötsligt utmålades det som helt normalt och rumsrent att vara för Hamas. Plötsligt uttalade sig den ene efter den andre som om det vore fel att vara ytterst misstänksam mot denna organisation, fulladdad med självmordsbombare.
Plötsligt ställs allt på huvud. Och så kommer kraven. Vi ska inte tala så mycket om ”våld och terror”. Vi ska tala mer om ”skolor och sjukhus”. Återigen ska våldsverkarna lindas in i tystnad, åter igen ska snuttefilten fram när det gäller att pyssla om ”frihetskämpar”, bara de är emot Stora Satan, USA i förbund med Israel.
Vi vet hur det går till när man vill tysta debatt om sådana saker. Den som inte delar den nyaste innetrenden förpassas genast till skräckkabinettet, och okvädingsorden haglar: islamofob, rasist, invandrarhatare
Tystnadens kultur kombineras med gallskrikandets auktoritära hegemoni. För några årtionden sedan kunde sådant tysta debatt. Men inte nu längre. Än finns det folk
i landet som inte låter sig skrämmas till att bli Hamassympatisörer.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/snuttefilt-till-terrorister_322272.svd