Redan enkätens första fråga börjar med en mysteriös fråga.

Hört talas om ”Myndigheten för kulturanalys”? Trodde väl det.

Hur som helst har de i dagarna skickat en enkätundersökning till oss som på de röda 60- och 70-talen och även därefter kallades/kallade sig ”kulturarbetare”. (Vilket ofta tolkades som extra fint, ty man behövde då inte arbeta för lön, inkomst och försörjning, utan arbeta ”för kulturen”, det vill säga man uppbar gärna olika former av stipendier och andra gåvor av staten och andra myndigheter).

Den nu aktuella enkätundersökningen har som syfte att ”ta reda på hur många som drabbas direkt och indirekt av hot, trakasserier och våld just för att de arbetar som konstnärer och författare”.

Det låter alarmistiskt. Som om var och varannan av oss konstnärer och författare skulle vara snudd på Lars Vilks (som verkligen tycks behöva skydd).

Redan enkätens första fråga börjar med en mysteriös fråga. ”Är du? Kvinna. Man. Annat.” Vad betyder könsbestämningen ”annat? En lång stund faller jag i grubblerier.

Också fråga nummer två inbjuder till grubblerier. ”Är du född i ett annat land än Sverige? Ja. Nej. Vet ej.”

Riktigt egendomligt blir det om man pusslar ihop olika alternativ från fråga ett och två. Till exempel så här. ”Är du kvinna, man, eller annat”. Svar: ”jag är annat”. Fråga två. ”Är du född i annat land än Sverige? Jag kryssar för enkätens svarsalternativ: ”Vet ej.”

Hej hopp har vi då trollat fram en person som inte vet om han eller hon är ”annat”, och som dessutom inte vet i vilket land hon är född i, vare sig det är i Sverige eller ”utomlands”.

Han eller hon eller hen kanske finns, dessutom utan känt födelseland – men… finns det ett enda seriöst skäl till att skapa en sådan kategori som underlag för samhällelig ”kulturanalys”.

Ursäkta. Men jag kommer att tänka på det myller av kategoriseringar som kännetecknade det tidigare Sydafrika under apartheid-tiden.

Till slut frågar Myndigheten för kulturanalys om författaren eller konstnären någon gång ”utsatts” för följande: ”Hotfullt uttalande… Hotfull epostbrev… Uthängd på Internet…Oönskad vara beställd i ditt namn… Blivit olovligen fotograferad…”

Myndigheten anger femton olika svarsalternativ. Femton. Det innebär att alla svaranden mer eller mindre tvingas svara ”ja” till något eller några av alternativen. I så fall får myndigheten underlag för att avsluta ”undersökningen” med att praktisk taget alla konstnärer och författare är ”drabbade”.

Sedan kommer rubrikerna, löpsedlarna: ”Nästan 100 procent av kulturfolket hotade”.

Oktober 2014 meddelade den nya socialdemokratiskt ledda regeringen att Myndigheten för kulturanalys skulle läggas ner. Så sent som i förrgår meddelades att detta beslut nu skjuts på obestämd framtid. Sverker Härd, chef på myndigheten, säger till Dagen att ”vi fortsätter som tidigare”.

Konstigt. Trodde att vi nu skulle spara på allt möjligt onyttigt?

http://www.dagen.se/kronikor/spara-pa-allt-onyttigt-1.434597