Kyrkans Tidning är ofta ett följsamt, för att inte säga lydigt, organ för Svenska kyrkan, i synnerhet för dess ledande skikt.
Därför höjde man på ögonbrynen när tidningen härförleden publicerade en starkt kritisk artikel inför ärkebiskopsvalet. Artikeln var skriven av tidningens ledarskribent Barbro Matzols och hade rubriken ”Kristus på väg ut i marginalen?”(10.10).

Artikeln publicerades strax efter att ärkebiskopskandidaterna utfrågats om sin inställning till en rad frågor. I synnerhet biskopen Antje Jackeléns svar hade väckt uppseende. Hon hävdade bland annat följande:

Religionerna är likvärdiga och muslimer, kristna och judar tillber samme Gud. Jesus är inte den enda vägen till Gud, utan en av flera. Jungfrufödseln är mytologi. Med mera i samma stil.

Hennes förkunnelse skapade omedelbart ökad debatt och splittring inom Svenska kyrkan och inom svensk kyrklighet. Det var som om det gick ett rop av nöd och ångest genom kristen svensk press utanför den svenska kyrkans innersta krets.

Få hade kunnat tro att Kyrkans Tidning på ledarplats i det läget skulle publicera en egen ledarartikel med ”Jesus på väg ut i marginalen?”, och med följande ord i stor stil med fet text: ”Räknat i pengar är Svenska kyrkan världens rikaste bland de lutherska. Men är det den fattigaste på tro?”

Sådana ord kan då och då viskas mellan människor i kyrkliga sammanhang. Men nu plötsligt stod de i klartext på ledarsidan i Svenska kyrkans eget organ.

Och inte nog med det. Ledarskribenten i Kyrkans tidning avslutade: ”Kyrkan finns ju på grund av Jesus Kristus och ingen annan. Därför tillhör kyrkan Kristus. Tror inte kyrkans företrädare att det förhåller sig på det sättet längre, kanske vi kan ta ner skylten och stänga butiken?”

Ta ner skylten? Stänga butiken? Det är en skarp salva som riktats mot den officiella Svenska kyrkans murar – men nu kommer salvan inte utifrån, utan inifrån.

Jag är medlem i denna svenska kyrka. Salvan från ledarskribenten Matzols i denna kyrkas officiella tidning ger mig hopp. Ännu finnas det skäl – för mig – att stanna kvar och ”ta fighten”.

I en annan situation hade jag kanske sagt: ”Nu räcker det. Svenska kyrkan må fara all världens väg. Sorry, men jag är inte med längre. Adjö. À Dieu. Till Gud.”

Men jag tror inte det är dags, inte än. Jag har vänner som de senaste veckorna lämnat Svenska kyrkan, och jag förstår dem, jag förebrår dem inget. Men för min egen del: nej, jag stannar.

På sina håll har man spekulerat i en kommande splittring av Svenska kyrkan. Det vore i så fall inte första gången. Kanske är det här slutstriden som väntar. Och då vill jag gärna vara med.

(Kort efter dessa händelser blev Antje Jackelén utnämnd att vara nästa ärkebiskop i Sverige.)

Göran Skytte
http://www.kyrkpressen.fi/inkast/327-Spricker-Svenska-kyrkan.html