När storkapitalisten Jan Stenbeck började bygga ett nytt kommersiellt medieimperium var det något helt annat än vad den dåtida vänstern sade sig drömma om. Så vad gjorde han? Han värvade på kort tid en rad personligheter med bakgrund i den mer eller mindre extrema vänstern i kvällstidningarna. Många av dem var eller hade varit medlemmar i SKP, Sveriges kommunistiska parti.

Det började med att han bildade tidningen Z, som under mottot ”Vi ska dra ner byxorna på etablissemanget” serverade en blandning av undersökande journalistik och skandaljournalistik.

Det var förbluffande. Den 6 april 1991 var Stenbeck gäst i mitt TV2-program Skytte, och jag ställde frågan: ”Du anställer ett antal gamla kommunister, SKP-are från 1968, trotskister och tidningsmurvlar frånAftonbladet och Expressen. Varför?”

Han log, svarade blixtsnabbt: ”Därför att de är mera blodfulla, mera övertygande, mera passionerade än den typiske Östermalmspojken som kanske jag själv representerar.”

Detta återges i den dokumentärserie av Per Fjällström som nyligen visats i SVT (del 2). Serien fick mig att idag tydligare än då se Stenbeck som genialisk visionär och entreprenör, mannen som på kort tid förvandlade det gamla halvt östtyska medieklimatet i Sverige. Idag ser jag också mera tydligt lekfullheten och charmen.

Då, på den tiden, var jag under en kort period med i ytterkanten av kretsen kring Stenbeck, bland annat som undersökande journalist i Z. Men jag trivdes aldrig riktigt, kanske var det ömsesidigt.

Kanske berodde det på att jag inte kunde glömma den Jan Stenbeck jag fått se på nära håll något år tidigare. Också denna händelse finns med i SVT-serien (del 1).

Året är 1983. Jan Stenbeck befinner sig i maktkamp med bland andra sin syster Margaretha af Ugglas om makten över familjeimperiet. Det är den numera klassiska bolagsstämman på biograf Draken som visar filmenStaying Alive. Hans syster sitter längst fram i lokalen, Jan Stenbeck sitter långt bak, jag sätter mig tätt intill på raden bakom Stenbeck.

Till min förvåning vänder han sig gång på gång om till mig och vräker otidigheter över sin syster och andra för honom misshagliga personer.

Jag antecknar, och dagen efter publiceras hans ord i Aftonbladet. Om ordföranden i Aktiespararna: ”Se på den lille jäveln, värre än fan själv”. Om en kritisk revisor: ”En fegis av den värsta typen, jag hoppas det här leder till att han förlorar alla sina klienter”. Om sin syster Margaretha: ”Hon har satt i gång en komplott, efter detta måste väl varenda människa förstå att jag inte talar med min syster.”

Minnet av detta hänger kvar än. Det var osympatiskt, ovärdigt, plumpt. Samtidigt växer respekten för den visionäre entreprenören. Liksom tacksamheten för att han knackade ner den mediala Berlinmur som då omgav vårt land.

Till sist. Mängder av begåvade mediemänniskor från vänstern hjälpte Stenbeck att knacka ner denna mur. Jag har sedan dess undrat när någon skall berätta mera utförligt om detta. Hittills har det mest blivit anekdoter. Synd, tycker jag, och obegripligt.

Göran Skytte har just utkommit med boken Förvandlingar – från död till liv (Libris).

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/stenbeck-rev-murar-med-vansterhjalp_7842272.svd