Som betraktare av svenskt samhällsliv får man dagligen anledning att ta sig för pannan och undra: Är det jag eller världen omkring mig som håller på att bli galen? Jag vet att en del säkert svarar att det är jag som blivit galen, men till mitt försvar ska jag då jag be att få anföra tre exempel på varför det ibland verkligen kan finnas anledning att bli galen.

Fall 1. En teatergrupp i Malmö ansöker om ekonomiskt stöd för att tillsammans med Folkuniversitetet starta studiecirklar i strippstångsdans, sadomasochism och hur man skär sig i armarna på ett säkert sätt (Sydsvenskan 15/1).

Man har redan inköpt en pole dance-utrustning ”med kullager och allt”. Som kursledare vill man anlita en professionell strippa från Danmark. Kursen i sadomasochism leds av aktivister från Female Power Station, en feministisk sadomasochistisk aktivitetsgrupp från kvinnohuset i Köpenhamn. Den konstnärlige ledaren på teatern säger gravallvarligt: ”Det är viktigt att inte skamlägga symptomen av samhällets sjukdomar.” Man häpnar. Och följer ärendets fortsatta utveckling, dess dans kring stången, med intresse.

Fall 2. Stå-upp-skojaren Jonas Gardell har i olika sammanhang roat sig själv med att håna kristna. Till exempel körde han för något år sedan en show med namnet ”Väckelsemöte” där han naken ner till under naveln och iklädd uniform från Frälsningsarmén vrålade ”ni vill ha spermier” till publiken. När han kom till Jönköping gick Frälsis där i bivack och bad natten lång till Gud.

I de tongivande kretsarna inom Lunds teologiska värld spelar sådant ingen roll. I sin iver att göra kyrkan chick och ”i tiden” har man utsett Gardell till hedersdoktor vid universitetets teologiska institution. I motiveringen heter det att Gardell verkat för teologisk folkbildning, minsann. Tvivlare skälls med självklarhet för att vara homofober. Aftonbladets mycket politiska chefredaktör, nyligen prästvigda Helle Klein jublar (naturligtvis) på sin blogg: ”Underbart! Välförtjänt!”. Blivande hedersdoktorn säger 14/12 2007 till SvD: ”Mark är så stolt att han kan spricka.”

Promoveringen äger rum den 30 maj. Den dagen blir en sorgedag för ett antal präster och kristna i och utanför stiftet som i årtionden har kämpat för att sprida evangelium och skapa kvalificerad teologi.

Fall 3. Slutligen Åsa Linderborg. För den som inte vet: hon är helig vänsterikon på Aftonbladets kultursida. Det innebär att hon per definition i de kretsarna tillhör de goda.

Dessa utmärks av att de kan säga (och ofta göra) vad som helst utan att övriga i den vänsterintellektuella kamratkretsen kommer med kritiska anmärkningar. Nu senast skriver hon om det amerikanska valet (3/1). Naturligtvis sopar hon banan med föreställningen att det skulle finnas demokrati i USA. I gammal obehaglig tradition heter det att ”Israelvänliga finansiärer” ligger bakom både Clinton och Barack. Clinton är en ”reaktionär krigshetsare”. Men det spelar ingen roll vem av dem som vinner valet.

Och lyssna nu noga till hur Linderborg tillåts formulera sig på Aftonbladets kultursida: ”Kjoltyg eller neger – det är ändå marknaden som regerar.”

Man storknar.

Göran Skytte

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/strippstangen-ar-redan-inhandlad_788127.svd